Benjamin Buttons otroliga vykort

Testbild i väntan på en innehållsrelaterad bild

Det kom ett mejl till Alla Talar Svenska, ett mejl med en historia som knyter an till filmen Benjamin Buttons Otroligt Liv:

Förra året hyrde jag filmen ”Benjamin Buttons otroliga liv” efter ett tips från min son, som tyckte det var en annorlunda och sevärd rulle. Att filmen dessutom skulle tilltala mig som Deltiolog kunde varken han eller jag veta. Därför vill jag nu i Skillingtrycket, som första tidning i världen, avslöja denna lilla ”vykortsbomb”.

För att inte säga för mycket om filmen (för de som vill se den) så kan man väl förtälja att det handlar om en man som åldras åt s.a.s. fel håll. När han ser dagens ljus 1919 är rynkorna inte till följd av födseln utan både huden och intellektet tillhör en åldrings. Filmens kvinnliga berättare redogör om denne märklige mans liv och leverne och exakt 55 ½ minut in i filmen bläddrar hon i en hög med gamla vykort.

Något bekant
Sekvensen med dessa vykort varar bara några sekunder och de syns inte särskilt tydligt heller. Men som erfaren samlare har man arbetat upp en viss vykortsblick och jag fick en bekant känsla över speciellt ett av de tre korten som snabbt skymtade förbi. Samtidigt var man tvungen att fokusera på den fortsatta handlingen i filmen, så det var inte förrän filmen var slut som jag gick tillbaks till vykortsscenen.

Kvinnan berättade där att när Benjamin var i övre tonåren gick han till sjöss. ”Han skickade vykort från varje plats han besökte och arbetade vid.” Hon nämner Glasgow, Liverpool och Narvik, plus två amerikanska hamnar. Men ingen svensk hamn, trots att minst två av de tre synliga vykorten var svenska.

Svartsjö och Lappland
Den kanske största anledningen till att jag reflekterade över vykorten var det från Svartsjö på Mälaröarna. Dels är det ett relativt vanligt kort och dels så finns det med i min bok ”Vardagsbilder – från svunna tider” (se även förra numret av Skillingtrycket). Det andra synliga kortet i filmen var också ett folklivsmotiv i färg och visade lappar från Norrland. Det tredje var ett svart-vitt motiv med vit kant och därmed troligen från 30-talet, som också det mycket väl kan ha varit svenskt.

När man spelar in historiska filmer kan jag tänka mig att det finns särskilda personer som har till uppdrag att kolla upp alla tidsenliga detaljer och liknande. Det får ju inte finnas med någon bilmodell som är senare än själva filmhandlingen t.ex. I detta fall verkar det som man har valt lite för gamla vykort till det aktuella sammanhanget. När Benjamin gick till sjöss måste det ha varit i slutet av 1930-talet och det är inte troligt att han då köpte ett sekelskiftesvykort från Svartsjö.

Varför inte Narvik istället?
Visserligen kunde man i början av 1900-talet (till skillnad från idag) köpa vykort från andra platser än den man befann sig på. Därför kan det mycket väl ha funnits lappländska kort i Narvik, men knappast så sent som i slutet av 30-talet. Så varför visade man inte upp kort från de hamnstäder som räknas upp i filmen? Men det klart, filmens researchansvarige tog fram en bunt vykort på måfå och kunde väl aldrig ana att det skulle sitta en vykortsfantast långt bort i Svedala och nagelfara scenen i efterhand. Men visst är det lite roligt att lilla Sverige kom med på ett hörn, även om Benjamin Button förmodligen aldrig förirrade sig in i några mälarhamnar på sina sjöturer.

© Göran Lindhé

Länk till rapporten om Benjamin Buttons Otroliga liv (med två bilder).

Lägg till ny kommentar

Begränsad HTML

  • Tillåtna HTML-taggar: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd> <h2 id> <h3 id> <h4 id> <h5 id> <h6 id>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.