Kadettflamman

Susan Applegate (Ginger Rogers) har tröttnat efter ett tröstlöst år i New York med över 25 taskiga jobb bakom sig. Hon plockar fram sina sista sparade slantar för att ta tåget hem till Iowa, men upptäcker att inflationen har höjt priset på hennes tågbiljett och har därför inte råd att åka tillbaks hem. Hon finner dock på råd, genom att klä ut sig till en 12-årig flicka kan hon åka för halva biljettpriset och lyckas på så sätt även spara några dollar. Väl på tåget är hon naturligtvis nervös då konduktörerna ska kolla biljetterna, och de blir lite fundersamma då de ser biljetten kontra den stora flickan framför sig:

Konduktör: "How old are you?"
Susan: "Twelve next week."
Konduktör: "You're pretty big for 12."
Susan: "Yes, we all are, my whole family. Swedish stock."
Lyssna på ljudklippet (46 kb)

Nervös som Susan är pladdrar hon på utav bara den, och nästa gång konduktörerna kommer förbi stannar de och pratar lite med henne igen:

Konduktör: "How old did you say that boy was that had to shave?"
Susan: "Well, maybe seven."
Konduktör: "And you're from Swedish stock, eh?"
Susan: "Yes, sir."
Konduktör: "If your people are Swedish, suppose you say something in Swedish."
Susan: "I want to be alone."
Lyssna på ljudklippet (91 kb)

Lite senare på resan gör Susan misstaget att gå ut på avsatsen på sista tågvagnen för att ta sig en cigarett, och när konduktörerna kommer på henne bestämmer de sig för att skoja lite med henne. När de stormar ut på avsatsen döljer Susan cigaretten i munnen och kan därför inte svara då de frågar ut henne:

Konduktör: "Maybe a little chilly, isn't it? What's the matter? Lost your tongue?"
Konduktör 2: "Maybe those Swede glands make her a little dumb."
Konduktör: "No, she isn't dumb."
Lyssna på ljudklippet (55 kb)

Det blir inte bättre av än att hon jagas genom tåget av konduktörerna och Susan söker skydd i en enskild kupé där hon träffar majoren Philip Kirby (Ray Milland). Hon drar en vals för honom att hon är rädd för konduktörerna så han erbjuder henne att sova där, i tron om att Susan bara är 12 år. När tåget så småningom tvingas stanna på grund av översvämningar tar Philips faderinstinkter över och ser till att Susan får följa med honom till militärbasen för vidare transport tillbaks till Iowa. Det ena leder till det andra och Susan blir kvar på basen en längre tid. En kväll är det militärbal för de unga killarna på militärskolan i anslutning till basen. Eftersom Susan fortfarande utger sig för att vara 12 år så blir hennes danskort fort fullt. En av killarna drar efter deras dans tillsammans iväg henne till hans föräldrar som står vid sidan av dansgolvet. Pappan visar sig vara den sista person som Susan mötte på hennes jobb i New York och och han tycker sig känna igen henne:

Albert (Robert Benchley): "Maybe you're... maybe you're somebody's daughter?"
Susan: "Oh, I don't know. I'm of Swedish stock."
Albert: "I sometimes eat smorgasbord."
Lyssna på ljudklippet (35 kb)

Historien slutar ju dock inte lyckligt just där, majoren som Susan har blivit betuttad i har ju en fästmö som inte släpper taget om honom så lätt. Till slut ger Susan upp och låter sig bli hemkörd till Iowa och lägger hela historien bakom sig, tills en dag då majoren har vägarna förbi adressen där Susan bor och slår en pling för att komma förbi och träffa Susan. Snabbt får Susan försöka förklara för sin mor (Lela E. Rogers) vad som hänt och varför hon nu måste utge sig för att ha en 12-årig dotter:

Susan: "Mother, this is just something that happened on a train."
Mamma: "On a train? To me?"
Susan: "No, to me."
Mamma: "Susan!"
Susan: "We all came from Sweden."
Mamma: "Are you crazy?"
Susan: "No, it's just a little gland trouble."
Lyssna på ljudklippet (49 kb)

Mer information

Originaltitel: The major and the minor
Adam Evertsson