Maskerad agent

Eric Erickson (William Holden) är född i USA men numera svensk medborgare. Affärsman är han också, i oljebranschen. Men Erics dag kunde börjat bättre. Hans fotografi pryder den svenska dagspressen (se foton längst ner) med en obehaglig nyhet:

Eric: "There are times when it's not pleasant to see your picture in the paper. This was one of them. The article was direct and to the point. It said that Cordell Hull, the secretary of state for the United States, had released a list of certain Swedish citizens who had been giving economic aid and comfort to the Axis powers. In other words, I was considered a Nazi collaborator. I had been trading with Germany. There was no secret about it. I'd been importing oil for years from all over the world. That was my business. And even now with the war on, there was nothing illegal about it. Sweden was neutral and traded with both sides."

Eric: "When I went to my office that morning, I received a phone call from a friend of my brother's who was in Stockholm on business. He was staying at the Grand Hotel. I went right over."

Eric beger sig dit för att förklara lite om vad som stod i tidningen och att mycket inte var sant:

Eric: "The lobby of the Grand was a busy place. Like Lisbon and Istanbul and other neutral cities, Stockholm was crowded with what were euphemistically called "visitors". They came from every country in the world and babbled away in a dozen different tongues. Some were there to buy Swedish ball bearings and Bofors guns, and the rest were espionage agents trying their best to see that the shipments never reached their destinations."

Hans brors vän visar sig inte vara någon annan än en agent hos de allierade som vill att Eric samarbetar med dem för att få värdefull information om tyskarnas raffinaderier. För att visa att de mycket väl vet vem de har att pyssla med plockar de fram lite fakta om Eric:

Eric: "He knew things about me that even I'd forgotten. And he ticked them off like a telegraphic report. Graduated Cornell. Oil salesman, Yokohama and Shanghai. Transferred to Stockholm, 1927."

Och agenten Collins (Hugh Griffith) säger även följande:

Collins: "You undoubtably know more about German oil than anyone in Sweden."

Eric är dock ingen dummerjöns utan fattar vad som hänt de senaste 48 timmarna:

Eric: "Now I think I understand why I was put on the blacklist. So I'd be forced to cooperate with you."
Collins: "Oh, now, Erickson. You don't honestly think we'd do a thing like that? Oil will undoubtedly be one of the deciding factors of this war. When they can't put planes in the air or tanks into the field, it'll be the beginning of the end. You might be able to help bring that about."
Eric: "Being a Swede, I would be violating my country's strict neutrality. If Swedish Security Police find out about it, they'd throw me in jail."

Eric går med på att hjälpa dem, han har ju inte mycket till val och när han gått ut pratar Collins med en kollega som spelat in hela samtalet. Inspelningen är Collins livrem och hängslen för det hela:

Collins: "That's why I wanted that recording. If he tries to work both sides of the street, you can always manage to have that fall into the hands of the Swedish Security Police."

Dagen därpå gör Eric sin första resa till Tyskland som rekryterad agent. Där möter han sin gode vän baron Gerhard von Oldenburg (Ernst Schröder). På restaurangen möter de båda herrarna frau Marianne Möllendorf (Lilli Palmer) och eftersom hon har några minuter till övers inför sitt möte med goda vänner slår hon sig ner vid deras bord:

frau Möllendorf: "Erickson? You must be Swedish."
Eric: "Yes. From Stockholm. I just arrived."
frau Möllendorf: "And will you be with us long?"
Eric: "Afraid I have to leave tomorrow morning."
frau Möllendorf: "Oh, that's a pity. Just now when the weather's so good."
Eric: "I wish I could say the same for my business."
baron von Oldenburg: "I have just had the unpleasant task of telling Mr. Erickson that our petroleum exports are going to have to be reduced."
frau Möllendorf: "Oh, but I'm certain that's only temporary. The moment the Russians are whipped, and that can't be long, the führer will be generous with Sweden again."
Eric: "Would you mind coming to Stockholm and telling my investors that?"

Under Erics fortsatta samtal med baronen fick han plötsligt en idé:

Eric: "Suddenly, a possible solution occurred to me. And the baron was interested. If they wanted bombproof refineries, what about building one in a neutral country? Sweden. The moment I got back to Stockholm, I told the plan to Collins, who immediately spotted the one big flaw."
Collins: "The Swedish government would never approve."

Sakta men säkert börjar Eric lägga upp en tyskvänlig fasad och en likadan jude- och allieradfientlig fasad för att plocka poäng hos tyskarna:

Eric: "I started by ranting about the unfairness of the blacklist and then tried my first anti-British remark. We like to feel that Sweden is free and neutral, but she's not. I hate to say it, but we're occupied just as surely as Denmark and Norway. Not by German military. By Allied officials."

Och eftersom man gör så i Sverige under andra världskriget så går det som det går:

Eric: "Friends began avoiding me, and I was alone most of the time. I didn't try to contact the German Embassy crowd. I figured that sooner or later, they'd hear about my attitude and try to woo me. And they did, and eventually offered me a membership in the Swedish-German chamber of commerce."

Saker och ting börjar röra på sig, Eric får ganska fria tyglar och beger sig nu tillbaks till Tyskland på ännu en resa:

Eric: "During the months before, I had written regularly to the baron, keeping him excited about the possibility of the refinery in Sweden. Now, loaded down with the fraudulent charts and a briefcase full of forged documents, I flew back to Berlin."

Innan Eric begav sig iväg till Tyskland berättade agent Collins, kodnamn Dallas, att Eric kommer att få kontakt med en tysk agent som jobbar för de allierade när han väl kommer ner till Tyskland. På en fest för ett gäng japanska gäster följer Eric med baron von Oldenburg och träffar där sin kontaktagent, som visar sig vara frau Möllendorf.

När Eric har sett de raffinaderier han tänkt se och återvänder till Stockholm träffar han Collins igen, i en lägenhet i Gamla Stan (se foton nedanför):

Eric: "When I got back to Stockholm, I talked into the recording machine for what seemed to be hours."

När han lämnar lägenheten och vandrar iväg blir han iakttagen av en Gestapo-agent, Kortner (Charles Régnier), stationerad i Stockholm som Eric haft att göra med innan. Denne agent konfronterar honom under ett inplanerat möte dagen därpå:

Eric: "...they seemed greatly interested. Providing, of course, I could give them some promise of Swedish government approval. Perhaps if you wrote a letter to Nordoff..."
Kortner: "I have just one question. What were you doing at 20 Stortorget last night?"

Eric försöker hålla masken och säger att han är glad att hans fru inte frågade det, men eftersom den Kortner vet så läggs (nästan) alla korten på bordet. Under de gångna månaderna har Eric spelat kort med honom och förlorat över 20000 kronor, kronor som Gestapo antagligen kommer att se som mutor eller något helt annat än spelförluster i alla fall. Så Eric klarar skivan den här gången och passar även på att se till att Kortner skriver ett mycket positivt brev vilket leder till att Eric kan åka runt på samtliga raffinaderier i Tyskland och inspektera dem.

Med alla dessa resor träffar han ofta frau Möllendorf och börjar inse att han älskar henne. De träffas i en lägenhet som ska föreställa deras kärleksnäste eftersom deras täckmantel är att de är har en kärleksaffär. I denna lägenhet har de ett djupt samtal om varför de är med i den här härvan. Eric har sina skäl - han vill komma bort från svarta listan - men frau Möllendorf har sina skäl:

faru Möllendorf: "If I don't help them, I lose my self-respect. But haven't you ever opposed anything for the simple reason that it's wrong? Morally wrong?"
Eric: "Not when my life depended on it. You've got connections. You could go to Switzerland, Sweden."
frau Möllendorf: "I could, but I can't."
Eric: "Well, what's stopping you?"
frau Möllendorf: "My faith. He's the Antichrist, I'm a Christian."

Sekunden därpå faller bomber över Berlin och bland annat en kyrka sprängs i bitar, en kyrka full med folk. Frau Möllendorf tar mycket illa vid sig och dagen därpå går hon till sitt eget kvarters kyrka för att bikta sig. Gestapo har dock fattat misstankar om henne och ser därför till att hoppa in i biktbåset och får på så sätt höra alla hennes göromål. Därpå går det snabbt, Gestapo fängslar henne och Eric hamnar på en lista över ickeönskade svenskar. Nästa gång han åker in i Tyskland står Gestapo redo och tar med honom till fängelset där de slänger ner honom i en cell i källaren med bara en liten fönsterglugg. Där sitter han i 12 timmar och under den tiden får han se hur frau Möllendorf och tre andra tjejer avrättas på gården utanför av en exekutionspatrull.

På kontoret två våningar upp slåss administrerande tyskar om vad Eric egentligen visste om det hela. Frau Möllendorf hävdade in i det sista att hon agerade helt själv på eget bevåg och att Eric inte visste något om det. Tysken Nordoff står på Erics sida, och säger följande till de som fängslat honom:

Nordoff: "But as an administrator, something tells me that you may have created a diplomatic incident. Erickson is a prominent citizen of a neutral country. Foreign Minister Ribbentrop does not encourage bringing about protests from Sweden."

Eric släpps och nyheten om frau Möllendorfs avrättning sprider sig snabbt. Baron von Oldenburg kommer snabbt för att trösta Eric och berätta mer information om tyskarnas raffinaderier. Dessvärre är hotellrummet buggat så de får lägga upp en bra fasad medan de utbyter information:

Eric: "We spoke loudly and patriotically for the benefit of the microphone. But meanwhile he gave me the most important information I'd ever come across. On the map, every assembly plant and jet fuel depot was pinpointed, with a few buzz-bomb launching sites thrown in for good measure. Now it was a question of memorizing them, destroying the map, getting back to Stockholm so London could be notified soon as possible."
Eric: "Now that we have Swedish approval, I'm anxious to finalize plans and start construction."
von Oldernburg: "Good, good. Well, goodbye, Eric."
Eric: "Goodbye, Gerhard."

Planerna fortskrider, men så inträffar en tragedi. Eric kumpan Otto Holtz avlider och på hans kontor finns ett brev som beskriver vad Eric håller på med. Hans har lämnat instruktioner till sin sekreterare att vid hans bortgång får Eric gå igenom kontoret och kolla över all information. Eric gör naturligtvis så, men mest för att hitta brevet och förstöra det. Precis innan han ska elda upp det kommer Ottos son Hans (Helo Gutschwager) in. Hans är med i Hitlerjugend och spanar på allt och alla och rapporterar det han ser till Gestapo. Med onda ögon ser han att Eric har något slags brev, snor det och springer iväg. Eric hinner dock ikapp honom, pratar förstånd med honom och följer honom sedan till sin fars begravning. Under begravningen börjar det bombas över staden, alla flyr in i kyrkan och en Gestapoagent (ja, de följer fortfarande efter Eric) förbarmar sig över den gråtande Hans och får då reda på allt som han vet. Eric ser ingen annan utväg än att slå ner Gestapoagenten och fly. Han lyckas ta sig till Hamburg där han har fått instruktioner om att söka upp en viss adress. Den adressen ligger i glädjekvarteren och han får kontakt med en latexklädd flicka som tar med honom in på sitt rum:

Eric: "Look, I'm from Stockholm. I... I'm from Stockholm. A friend of mine by the name of Dallas said that if I ever found myself alone in Hamburg with no place to go, you'd help me."

Flickan, Hulda Windler (Ingrid van Bergen), tar med Eric till sin kontakt - tandläkaren Karp (Jochen Blume). Han kollar Erics tandröntgen mot plåtar från Stockholm och ser att han verkligen är Eric och ger honom därför instruktioner om hur han ska ta sig hem till Sverige:

dr Karp: "Now, by train, you will go from Hamburg to Nyborg, across on the ferry and on to Copenhagen. The Danish underground will try to get you across to Sweden in a fishing boat."

Resan till Sverige blir äventyrsfull med språngmarscher genom tyska skogar, lönnrum på danska båtar och slutligen två fötter på svensk mark. Agent Dallas är där och möter Eric:

Eric: "When I told him of the information I had, I thought he might be surprised and grateful, but there wasn't time for gratitude. That would come later. Now we had to get to Stockholm and send the information to London as fast as possible. Our air forces were strong now, ready for more and bigger targets, and we certainly had them."

Det finns ytterligare nästan tjugo tillfällen i filmen då de nämner Stockholm och Sverige i förbifarten, men jag har valt att inte ta med dem här eftersom de bara stannar upp inlägget. En riktigt bra film var det, tankfull och äventyrlig. Kan rekommenderas!