Superhjältarna

När filmen börjar finns det många superhjältar och en av dem är Mr. Incredible (röst av Craig T. Nelson), som är superstark och i det närmaste osårbar. Han ägnar sig åt sitt jobb (att rädda världen) och trivs med det. Saken blir inte sämre av, att han gifter sig med en kvinnlig superhjälte, Elastaflickan (röst av Holly Hunter), som kan sträcka ut sin kropp nästan hur långt som helst. Strax därefter börjar folk dock ogilla superhjältarna och deras förmågor, så det hela slutar med, att regeringen förbjuder dem, så Mr. Incredible och Elastaflickan tvingas leva som vanliga människor och inte visa sina superkrafter för någon. 15 år senare bor de under namnen Bob och Helen Parr i en förort och har fått tre barn, dottern Violet samt sönerna Dash och Jack-Jack. Bob har ett tråkigt jobb på ett försäkringsbolag, men längtar tillbaka till superhjältelivet igen. När han blir kontaktad av en kvinna (Mirage; röst av Elizabeth Peña), som också jobbar på försäkringsbolaget, men som i själva verket visar sig företräda en hemlig organisation, som vill ha ett superhjälteuppdrag utfört, tvekar han inte, utan tackar ja. Då uppdraget går bra får han fler erbjudanden om nya uppdrag. Då han ändå har blivit uppsagd från försäkringsbolaget går han gärna med på detta. Han talar dock inte om, för frun och barnen, att han har bytt jobb, men de märker, att han är gladare och mer uppåt.

Så småningom upptäcker han dock, att den organisation han jobbar för är ond. Den leds nämligen av en man, som kallar sig Syndrome (röst av Jason Lee). Han har inga superhjältekrafter själv, men har däremot diverse tekniska hjälpmedel, som får det att verka, som om han är superhjälte. Det visar sig också, att han egentligen är en av Mr. Incredibles gamla beundrare, som var mycket efterhängsen på den tiden och som blev mycket besviken, då han inte fick jobba tillsammans med Mr. Incredible. Han har nu lyckats eliminera flera superhjältar och tänker nu även göra slut på Mr. Incredible. Denne lyckas dock lura Syndrome att tro, att han är död, varefter han tar sig in i hans hemliga bas. Vid ett tillfälle kommer han in ett hemligt rum, där han hittar en stol med ett tangentbord framför. Hela väggen framför detta utgör en stor datorskärm. När han börjar knappra på tangentbordet visar det sig, att det inte bara finns amerikanska bokstäver och tecken på det, utan även några mer obskyra utländska, däribland ett svenskt "å".