Till jordens medelpunkt

Sir Oliver Lindenbrook (James Mason), professor i geologi på ett universitet i Skottland, firas av sina studenter och får en lavasten med en udda sammansättning. Oliver blir jätteglad och samtidigt eld och lågor och behöver reda ut stenens sammansättning. I ett laboratorium läggs stenen i en ugn för att hettas upp.

Oliver: "Add 10cc of aqua regia. Not too fast, you know. I shall write to professor Goetaborg of Stockholm about this. He's the worlds leading authority on volcanoes."

Kungsvatten (en blandning av salpetersyra och saltsyra) hälls sedan på stenen, men ett missöde gör att det blir för mycket kungsvatten och ugnen exploderar. Inget ont som inte har något gott med sig dock, stenen förintas och åskådliggör ett metallod med ett meddelande från den försvunne utforskaren Arne Saknussemm.

Oliver inser att det här är århundradets upptäckt och skriver direkt till professor Peter Goetaborg (Ivan Triesault). När han inte får något svar på flera veckor blir han sur och kinkig, eftersom han förväntar sig ett svar från professor Goetaborg.

Oliver: "Another day and still nothing. Can you believe that? No answer! And where is Alec McEwen?"
Jenny Lindenbrook (Diane Baker): "Oh, he went to the university, in case there are some for letters there."
Oliver: "How long does it take for a letter to get from Stockholm to Edinburgh?"

Universitets rektor (Alan Napier) och professorskollegan Bayle (Alex Finlayson) kommer förbi för att höra så allt är okej med honom eftersom han har inte varit på universitetet på två veckor, och Oliver brukar aldrig missa en lektion. De får reda på vad Oliver haft för sig:

Bayle: "A thing like this needs verification."
Oliver: "Here is my paper. And I've written to the foremost authority in Europe on the matter."
Rektorn: "The Royal Geological Society?"
Oliver: "More eminent still. Professor Goetaborg of Stockholm."
Bayle: "Oh! And what does he say?"
Oliver: "Unfortunately I've not yet received his reply."

Så kommer brevet äntligen, levererat av Alec McEwan (Pat Boone) som är kär i Jenny och vill gifta sig med henne:

Oliver: "When did you get here?"
Alec: "Just this moment, Sir Oliver. Look."
Oliver: "It's from Stockholm!"
Alec: "Well, he's got his letter from Stockholm. Did you see the shine in his eyes? There'll never be a better moment to the day. I'm going to tell him about our feelings for each other."

Det efterlängtade brevet har dock inte det innehåll som sir Oliver förväntar sig, och han blir allt annat än glad:

Alec: "Bad news, sir?"
Oliver: "I am stricken. The University of Stockholm informs me that Professor Goetaborg has vanished from Sweden. The date of his disappearance follows closely the date when my communication must have reached him. With all my material."

Sir Oliver fattar misstankar och får en himla fart. Han har insett att professor Götaborg har åkt till Island för att göra upptäckten först. Sagt och gjort; Oliver åker till Island och får med sig sin vapendragare Alec McEwan (Pat Boone). Väl där klättrar de upp på vulkanen som vulkanstenen kom ifrån och hittar där direkt spår efter professor Götaborg:

Oliver: "Alec, he's been here. He's been surveying here. This is fresh-cut wood."
Alec: "Your revered colleague from Stockholm."
Oliver: "He isn't wasting any time."

De spejar runt kring vulkanens topp, men ser ingen annan. De är dock övervakade av flera par ögon, och de tillfångatas av några hejdukar och dumpas och låses in i en arbetsbod en bra bit från såväl vulkan som Rejkavik. De blir dock utsläppta av Hans Belker (Peter Ronson), en islänning som har en anka som heter Gertrude till kompis. Han kör dem tillbaks till hotellet där Oliver frågar värdshusvärdinnan bakom disken om professor Goetaborg bor på hotellet. Hennes reaktion är minst sagt underlig:

Oliver: "I understand that Professor Goetaborg from Stockholm is stopping here, a friend of mine."
Värdinna: "A friend of yours? Professor Goetaborg?"
Oliver: "Well, let's say a colleague."

Oliver, Alec och Hans beger sig upp till rummet där Göteborg bor och dyrkar upp dörren när han inte svarar på deras dörrknackningar. Där inne hittar de all utrustning de någonsin skulle behöva för en expedition in i jordens inre - och liket av professor Götaborg. De blir bestörta och hittar snabbt ledtrådar som pekar på att han blivit mördad.

Nästa dag anländer professorns fru, Carla Göteborg (Arlene Dahl) och hon blir bestört när hon får beskedet om att hennes man avlidit. Oliver råkar höra när hon får nyheten

Carla: "Ten days ago he was... he was joking on the pier in Stockholm. The moment he arrived here he sent me a message, just with one word: 'Come.'"

Oliver råkar höra diskussionen och presenterar sig, och sålunda möts Carla och Oliver, det par som sedan kommer att ge sig ut på expedition tillsammans. Carla träffar lite senare Hans som kånkar omkring på rep till sir Oliver, och de har en dialog på någon slags svenska. I fortsättningen låter det mer som isländska och beskrivs även som det.

42:00

Carla: "Young man, would you come here a moment, please. What are those for?"
Hans: (talar isländska)
Carla: (talar isländska)
Hans: "Professor LIndenbrook."
Carla: "Aha. Säg då professor Lindenbrook jag vilja tala med han."
Hans: "Ja, madame."
Carla: "Tusen tack."

Carla och Oliver kommer överens om att ge sig ut på expeditionen tillsammans och de ger sig upp till vulkanen där de finner ingången till jordens medelpunkt. De är dock övervakande återigen, denna gång av en släkting till Arne Saknussemm, greve Saknussemm (Thayer David). Väl inne i berget följer de inristade pilar som, mest troligt, Arne ristat in en gång i tiden, och djupare och djupare går deras färd.

Samtidigt, hemma i Skottland pratar Jenny och universitetets rektor en stund, och Jenny får lite nyheter från honom:

Rektorn: "Miss Jenny. I saw you turn pale when the dominie spoke of those in peril at the far ends of the earth."
Jenny: "The far ends of the earth - at least that would be somewhere."
Rektorn: "There was a clipping in a Stockholm paper. A dispatch from Reykjavik."
Jenny: "I can only read their names."
Rektorn: "I had it translated. The last news of them was that they went up Mount Sneffels with some heavily laden donkeys."
Jenny: "Yes?"
Rektorn: "And then the animals came down without their packs."
Jenny: "And?"
Rektorn: "And that's all."

Under tiden fortsätter expedition in mot jordens medelpunkt, och greve Saknussemm försöker skrämma iväg Oliver, Carla och Hans, men Oliver är fast besluten att fortsätta. Tillsammans upptäcker de juvelprydda berg, pooler med varmt vatten, kristaller och allt möjligt. Ett möte är oundvikligt och åtskilliga dagar in i expeditionen möter så Oliver, Carla och Hans greve Saknussemm. Greven är beväpnad med en pistol och ställer en massa krav, men Oliver överlistar honom och tar hans pistol. Tillsammans fortsätter de expeditionen och vid ett tillfälle så kan inte greve Saknussemm hålla sig borta från ankan Gertrude utan dödar den och äter upp den. Hans blir förbannad och attackerar greven i vredesmod. Carla försöker tala Hans till rätta med isländska/svenska:

Oliver: "Hans!"
Carla: "Hans! Släpp nu honom, Hans."

Oliver drar bort Hans från greven, men när greven backar undan så trampar han fel, trillar och får en massa stenblock som rasar ner på honom. Raset öppnar även upp ett hål i väggen. Bakom hålet hittar de resterna av staden Atlantis med bland annat ett långt vindhål som leder ända upp till jordytan. När ett lavautbrott inträffar tar Oliver, Hans och Carla skydd på ett platt offeraltare av skiffer, och i lavan flyter det runt tills det når lavahålet där lavan pressar upp altaret till jordytan och det skjuts ut som ur en kanon. De kommer dock inte upp i den slocknade vulkanen på Island utan i Italien där de landar i havet och plockas upp av en fiskebåt.

TIllbaks i Skottland hyllas upptäckarna av universitetsfolk och stadens invånare, och sedan är det dags för Carla att bege sig hemåt. Oliver vill inte veta av det, dock.

Carla: "I'm taking the night train to London and then back to Stockholm."
Oliver: "Stockholm? But you have a job to do right here in Edinburgh."
Carla: "I?"
Oliver: "I intend to write my memoirs. I can't remember everything that happened alone."
Carla: "Oh, I see. What you need is a widow who can jog your memory and take dictation. I suppose I'm to report every day from nine till twelve, from two to six?"

Olivers och Carlas samtal leder fram till att de kysser varandra och folket på torget faller ut i sång. Slutet gott, allting gott. Ett slut värdigt en film från 50-talet.