Trähästen

Peter (Leo Genn), Phil (David Tomlinson) och John (Anthony Steel) är tre engelsmän som under andra världskriget hamnar i fångstläger bland många andra. De försöker sig på att fly och kommer på ett sätt att korta ner längden på den tunnel som de tänkt gräva. Om de bygger en plint, en trähäst, och ställer mitt på exercisplanen så behöver de inte påbörja en tunnel från under någon av barackerna och sparar därför tid då de inte behöver gräva en lika lång tunnel. Sagt och gjort, en man sitter inne i plinten när ett gäng andra bär ut den och så fort den ställs ner så tar mannen inne i plinten vid där man slutade gräva sist. En genial plan, som faktiskt funkade under andra världskriget, på riktigt. Till slut är tunneln färdig och de tre ska ge sig iväg. Innan de gräver sig upp den sista biten och ger sig iväg in i skogen i skydd av mörkret säger Phil:

Phil: "Peter. Good luck, Pete. See you in Sweden."

Ok, så de har bestämt sig för att söka sig till Sverige. Inget dumt val under kriget. Phil ska pröva lyckan på egen hand och Peter och John ska hänga ihop. De två beger sig till Lübeck där de under en promenad i hamnen ser en båt och blir hyggligt glada. Varför? Jo...

Peter: "Gosh. She's Swedish."

De bestämmer sig för att se till att komma ombord på den båten när natten slår till, och beger sig ner till hamnen. Där blir de dock besvikna. Båten Frigga har redan avseglat och kvar är en tom kaj. De får moloket smyga bort från kajen.

Peter: "No. The object of this exercise is to get to Sweden, not a bullet in the back. No more climbing into docks."
John: "We got out allright. We'll try again tomorrow."

Nej, Peter håller inte med utan säger följande:

Peter: "We can't get to the Swedes, allright, let them come to us."
John: "How?"
Peter: "Find the pubs they go to and (ohörbart)."

John är inte så glad över den planen, men Peter fortsätter:

Peter: "If we're going to find the Swedes, we must have a base."

Sagt och gjort, de tar in på hotell för att skapa sig en bas och söker sedan få kontakt med svenskar på olika sätt. Ett är att förhöra sig med de franska gästarbetarna då John kan prata franska.

Peter: "Find out where the Swedes go drinking."

John tar kontakt med en av arbetarna och då låter det så här:

John: "Pouvez-vous nous mettre en rapport avec des marins suédois."
Fransman: "Quoi?"

Som betyder:

John: "Kan du hjälpa oss att komma i kontakt med svenska sjömän?"
Fransman: "Va?"

De får kontakt med några franska motståndskämpar som lovar att försöka hjälpa dem. Men dagarna går och inget händer. John börjar få kalla fötter och vill dra vidare till Danzig för att pröva lyckan där:

John: "Listen Pete. We've been in Lübeck four days, we've spent nearly all our money and our food's gone. I don't think there's a single Swede in the town and the French are no good."
Peter: "So do I, John."
John: "Lübeck's a dead loss. Let's cut and make for Danzig."

De har dock tur som tokiga, i samma stund blir de kontaktade av fransmännen som presenterar dem för en dansk, Sigmund (Helge Erickssen), och han förklarar att han ska ta med dem till Danmark. Peter är lite tveksam, Danmark är ju ockuperat och inte mycket bättre än Tyskland just nu.

Peter: "What happens when we get to Denmark?"
Sigmund: "What we do when we come to Denmark is that we go to Sweden."

De liftar med en båt till Köpenhamn och därifrån tar de en mindre fiskebåt till Göteborg. De hamnar på ett fint hotell där de får hjälp av en annan engelsman. Peter och John är ju själaglada att de har kommit undan från tyskarna och krigets Tyskland och åker hiss upp och ner bara för att det går, pratar med telefonisten och frågar ifall de kan ringa London och så vidare. Den hjälpande engelsmannen skäms lite för dem och säger följande:

Engelsman: "Look, you simply can't go on like this. This is the smartest place in Gothenburg."
Peter: "Like what?"
Engelsman: "Going up and down the lift."
Peter: "I've always wanted to drive a lift."
John: "Telephone. Hello? You speak English?"
Engelsman: "Oh stop it. The Swedes don't like these sort of things. The constable'll be furious."

Engelsmannen kan inte stanna och luncha med Peter och John så Peter ber helt sonika om lite pengar:

Engelsman: "Now... money and coupons. And three courses only, mind. And do go easy, Sweden's so frightfully expensive."
Peter: "Oh is it. Thank you so much."
John: "Thanks."

Av en slump hittar de sin gamla fånglägerkompis Phil vid ett av borden och det blir en munter återförening. Phil bjuder dem att sitta ner vid bordet där Phil har hittat en svenska vid namn Sundström. Han presenterar dem för henne:

Phil: "Both very dear friends of mine. They're also paying a short informal visit to Sweden."