Den kände finansmannen Sigsbee Manderson (Orson Welles) hittas skjuten och död i sin trädgård och det är förstasidesstoff i radio och tidningar. Även i en Stockholmstidning som blåser upp nyheten på sina löpsedlar med texten "Extrauttlaga - Manderson död".
På ett möte med tidningens överhuvud mrs Pynchon (Nancy Marchand) får Lou Grant (Ed Asner) och George Driscoll (Peter Hobbs) svart på vitt vad de bör och inte bör skriva om i tidningen den närmsta framtiden. Hon avslutar mötet med att berätta att de kanske kommer få besök av några snubbar från Sverige:
Berättelsen om Paul Raymond (Steve Coogan) börjar med damer som topless figurerar i utkanten av vaudeville-shower i London i mitten av 1900-talet, går sedan vidare till mer och mer avancerade striptease-shower och hela tiden balanserar Paul och hans medarbetare på gränsen av vad som är tillåtet, både vad gäller moral, etik och sedlighet. När han tar steget till att trycka tidningar med sensuella bilder - varje bild fick tittas över noga så de inte gick över gränsen och blev pornografisk - flyttar han återigen en av samhällets moraliska gränser.
P.T. Barnum (Hugh Jackman) växer upp som son till en skomakare, och ser tidigt hur de rika ser ner på de fattiga. Driftig som han är ger han sig den på att han ska skapa något stort, och ser sin chans när han snubblar över en av samhällets utstötta. Han börjar bygga sin show, sin cirkus som skulle bli känd under namnet P.T. Barnums Cirkus. Det är dock en cirkus baserad på udda människor - skäggiga damen, längsta mannen i Amerika, mannen med hår i hela ansikter, och så vidare.
I minifilmen Success Wanters är Dominique Corsaire (Ann Dusenberry) den unga tjejen som extraknäcker som strippa för att kunna ta sig igenom sina högre studier. En kväll, när Mejeriföreningen besöker stripteaseklubben hon jobbar på, blir hon "smörad" (exakt vad det innebär vet vi inte riktigt) av alla gamla styrelsegubbar och det gör att hon svär på att hämnas. Hon börjar förföra chef efter chef på de lokala mejerierna, och jobbar sig uppåt i branschen för att så småningom nå sitt mål - att styra hela mejeribranschen, och på det sättet få sin hämnd på de gamla gubbarna.
Det lackar mot jul, men inte på Mars. Därför är marsianernas robotliknande småttingar avundsjuka på den glädjespridare som jordborna kallar "Tomten". Så det finns bara en lösning för att få barnen glada igen – att kidnappa skäggmurveln!
Men alla marsianer är inte helt förtjusta i tanken på att försätta befolkningen i julstämning med bjällerklang och knäckkok, utan vill krossa den nya invånaren!
Eric Erickson (William Holden) är född i USA men numera svensk medborgare. Affärsman är han också, i oljebranschen. Men Erics dag kunde börjat bättre. Hans fotografi pryder den svenska dagspressen (se foton längst ner) med en obehaglig nyhet:
Lantistjejen Brett (Sarah Michelle Gellar) är på väg rakt mot toppen på en av Manhattans mest populära tidningsredaktioner. Hon har stil, talang och ambitioner, men när det gäller privatlivet är karriären långt ifrån spikrak. Hon träffar dock Archie Knox (Alec Baldwin) som börjar uppvakta henne och det går långsamt upp för henne att hon är mer kär i honom än vad hon är kär i sin pojkvän. Tack och lov så har redan pojkvännen Jed (Chris Carmack) tagit ett steg i rätt riktning när det gäller att spjälka in något vasst i deras relation - han har varit i Sverige och nuppat en tjej där!
Dokumentärfilmen om den evige Peter Sellers bjuder på ett par svenskheter då han faktiskt dejtade allas vår egen Britt Ekland (Charlize Theron). Peter (Geoffrey Rush) har under en längre tid varit och besökt spåmannen Maurice Woodruff (Stephen Fry) och han har snokat reda på att regissören Blake Edwards vill göra en uppföljare till filmen om Rosa Pantern, och vill naturligtvis har Peter i rollen som den klantige Closeau.
Sam Craig (Spencer Tracy) och Tess Harding (Katharine Hepburn) jobbar på samma tidning, The New York Chronicle. Vid ett tillfälle börjar Sam störa sig lite, lite grann på att Tess inte har någon aning om hur viktigt sporten, och då främst baseball, är för landet Amerika. Han nämner detta i sin krönika och sedan är kriget igång. Tess svarar honom i sin egen krönika och detta bollas lite fram och tillbaka innan chefsredaktören sätter ner foten och tvingar fram en vapenvila med de två kollegorna.
