Stalker

Av regissören Tarkovskij kommer en underlig film som lämnar en funderande då filmen är slut, och det är inte för att filmen är på ryska det kan jag lova er. Det finns lite svenskheter också, direkt i filmens inledning så visas en text som kommer från en RAI-intervju. Texterna är de som finns i filmen, jag är inte så himla bra på ryska och det gör sig inte riktigt på hemsidan:

"Vad var det? Ett meteoritnedslag? Besök av invånare från den ändlösa rymden? Vad det nu än må vara så hade det i vårt land uppstått ett under över alla under - en Zon. Vi sände omedelbart trupper dit. De kom inte tillbaka. Då avspärrade vi Zonen med poliskedjor vilket förmodligen var riktigt gjort... Förresten, jag vet inte. Jag vet inte."
Ur en intervju av en journalist vid RAI med nobelpristagaren Wallace.

Så lyder inledningen, och ytterligare tre gånger i filmen så pratas det om Nobelpriset, det första är när Professorn (Nikolai Grinko) ligger och ska sova:

Professorn: "Helt i vitt dyker vår professor upp och förklarar: Mene, mene, tekel, ufarsin. Självfallet gapar alla och skriker i kör: Ge honom Nobelpriset!"

Och strax därpå så fortsätter han:

Professorn: "Nå, låt oss säga att jag strävar efter Nobelpriset."

I slutet är det Författaren (Anatoli Solonitsyn) som nämner Nobelpriset i förbifarten:

Författaren: "I bästa fall får ni ert Nobelpris."