Crash

Denna kontroversiella och ibland väldigt underliga film av David Cronenberg kretsar kring en grupp människor som blir väldigt upphetsade genom att vara med om, bevittna eller spela upp bilkrockar och krascher. Vid en punkt ska de iscensätta Jayne Mansfields dödskrock och för att få information om krockande bilar och dess inverkan på varandra så tittar de på en dokumentärfilm, och - ni gissade det - dokumentärfilmen är svensk!

"Dynamiken /mummel/ en liten bilkrock är mycket subtil och komplicerat. Om man tänker på vad som är involverat i en kedjekrock kan man börja förstå storleken av utmaningen som krocksäkerhetsingenjörerna har. De önskar skydda passagerarna under alla tänkbara omständigheter.

För att inte bli överväldigad av de oändliga variationerna av en verklig krock skapar vi en sorts mikrokosmos i laboratorier. Men det är aldrig lönt (?) att denna mikrokosmos är en begränsad modell, som endast framkallar de enklaste tecken av vad som kan hända i verkligheten.

På liknande sätt är vi tvungna att /krockvideon pausas/ en avbild av människokroppen, vilken är utrustad med elektroniska känselorgan.

På liknande sätt är vi tvungna att producera en avbild av människokroppen. Denna avbild är utrustad med elektroniska känselorgan. Detta är ett försök att uppteckna de många olika typer av stötar som kroppar /mummel/. Då och då används verkliga människokroppar vid detta krockstudium, famför allt när den enkla mekanismen i krocktestdockan hindrar förståendet.

Självklart, för sociala och etiska skäl, är användandet av kroppar strängt kontrollerat."

Precis efter den sista meningen är slut klipps filmen över till en annan scen, vilket får en att fundera på om inte Cronenburg hade någon som översatte vad de egentligen sa där...