Good bye, Lenin!

Östtyskland, 1989, en månad innan Berlinmurens fall. Alexander och Ariane Kerner är två tonåringar i Berlin, vars mamma Christiane helt och hållet har gått in för socialismen och är "gift" med "fosterlandet", sedan deras pappa för flera år sedan flytt till väst. I oktober 1989 svimmar Christiane på gatan och hamnar i koma i åtta månader. Därmed missar hon murens fall och alla de händelser som påföljer. När hon vaknar upp berättar läkaren för Alex och Ariane att deras mamma inte får utsättas för några som helst påfrestningar. Hon får alltså inte veta att muren har fallit och att Tyskland håller på att enas, eftersom detta skulle vara en alltför stor sinnesrubbning för henne, socialist som hon ju är. Därför bygger barnen (framförallt Alexander) upp illusionen av att allt är som vanligt - hemma i Christianes sovrum. Där tillbringar hon sedan dagarna och tror att Tyskland fortfarande är två länder och att muren fortfarande finns. Ariane slutar sina studier och börjar jobba på Burger King istället. Vid ett tillfälle åker deras pappa förbi och beställer snabbmat där. Hon känner igen honom, men han känner inte igen henne. Hon berättar sedan om detta för Alex på kvällen, varvid följande konversation utspelar sig:

Alex: "Ja, und... wie sieht er aus?"
Ariane: "Fährt so einen Volvo Kombi und trägt 'ne Brille mit Goldrand."

Och på svenska blir detta:

Alex: "Och...hur såg han ut?"
Ariane: "Han kör Volvo och har guldkantade glasögon."

Lite senare i filmen, när Ariane inte är hemma och Alex har somnat, tar sig Christiane upp ur sängen och gör ett försök att gå ut på stan. Hon ser några minst sagt underliga syner, för att vara i det socialistiska Östtyskland, bl.a. en reklampelare, med reklam för ett svenskt företag.

Tips inskickat av

Anders E Ludde Lundin, Per Leander, Anne-Louise Kullgren. Tack till Kerstin Mellqvist för hjälpen med det tyska språket och till Anders för ljudklippet.