Al Pacino

Sonny Wortzik (Al Pacino) och hans kumpan Sal (John Cazale) försöker råna en bank men något går fel och det hela utvecklar sig till en gisslansituation. Över telefon får Al prata med sin gode vän Leon (Chris Sarandon) och de börjar diskutera vart Sonny och Sak ska ta vägen när de flyr. De har trätat det fram och tillbaka och kommit fram till att Algeriet blir bra, mest för att de lyckats ena sig om det. Leon tycker inte Algeriet är någon jättebra idé och diskussionen fortsätter:

Viktor Taransky (Al Pacino) är en regissör på väg utför och i den senaste filmen sticker huvudrollsinnehavarinnan efter en mindre kontrovers. Han finner lösningen i ett dataprogram som kan framställa en digital skådespelerska, Simone (Rachel Roberts), som ingen kan se är konstgjord. Han gör färdigt filmen med henne i huvudrollen och det blir succé. Simone skyddas från nyfikna blickar genom lögnen att hon är skygg och inte vill ha någon större uppmärksamhet utan att pressen borde koncentrera sig på den biljante regissörens arbete.

Polisen Frank Serpico (Al Pacino) sitter på sin lummiga bakgård i New York och lyssnar på en välsjungande tenor. Hans granne över planket, Laurie (Barbara Eda-Young), kommer ut, hör sången och säger då till Frank:

Laurie: "Is that Björling?"
Frank: "No, it's Di Stefano."
Deeds: "I was sure it was Björling."

En stund in i filmen kommer Michael (Al Pacino) och Kay (Diane Keaton) ut från Radio City Music Hall som visar filmen "Klockorna i St Mary" med Bing Crosby och Ingrid Bergman. De går arm i arm och Kay säger: