En labyrint av lögner

Ekonomin går på högvarv i efterkrigstidens Tyskland, och landet vill helst glömma det som hände under andra världskriget och istället fokusera på framtiden. När en journalist av en tillfällighet identifierar en lärare på en skolgård som en före detta vakt från Auschwitz är det ingen som verkar vilja ta tag i frågan, förutom den unge åklagaren Johann Radmann (Alexander Fehling). Med en orubblig vilja lyckas Radmann till slut komma över dokument med bindande bevis mot ett flertal SS-män som tjänstgjorde i det fruktade förintelselägret. Det är dock nästan omöjligt för honom att ta sig fram genom vad som visar sig vara en labyrint av lögner; alla verkar ha varit inblandade - även de som sitter på högsta regeringsnivå. Johanns arbete ger dock resultat och ringar på vattnet och efter ett möte kring detta sitter Johann och pratar med sin äldre chef Fritz Bauer (Gert Voss) som antyder att han varit i exil i Sverige under andra världskriget:

Johann: "Kleiner ist nicht nur Journalist, oder?"
Fritz: "Nein..."
Johann: "Kann man den trauen?"
Fritz: "Wem kann man schon trauen? Ich bin immer noch am Exil, nur nicht mehr in Schweden. Wenn ich mein Büro verlasse, befinde ich mich im feindlichen Ausland."

Johann: "Kleiner är väl inte enbart journalist?"
Fritz: "Nej."
Johann: "Kan man lita på honom?"
Fritz: "Vem kan man egentligen lita på? Jag befinner mig fortfarande i exil, fast inte längre i Sverige. När jag lämnar kontoret befinner jag mig i fiendeland."

Generalstaatsanwalt (en typ av riksåklagare) Fritz Bauer fanns på riktigt och under exilen i Sverige förberedde han en ny socialdemokratisk regering i Tyskland tillsammans med Willy Brandt. Han gestaltas av skådespelaren Gert Voss och filmen tillägnas honom, då han dog några månader innan premiären.