Never ever!

Judyta Katarzyna Kozlowska (Danuta Stenka) är den frånskilda mamman som den här polska filmen handlar om. Rätt sent i filmen kommer hon till jobbet för att läsa sin mejl och se ifall hon har fått ett viktigt mejl. Hon får reda på att server är nere och att det kommer att ta minst en timme för att få upp den igen. Judyta går en sväng på kontoret och kommer tillbaks till personen som berättat för Judyta om servern efter cirka 10 sekunder. Under tiden hör man en röst, som jag antar är en radioröst som bara lägligt råka säga följande (på polska):

Bakgrundsöst: "Czasem godzina to za dlugo, a czasami 18 lat to za malo, 18 lat - tyle dokladnie szla w Szwecji karta pocztowa, ktora pewna dziewczyna wyslala do swojego ukochanego. No coz jezeli poczekal to znaczy ze naprawde kochal."

Och på svenska betyder detta följande:

Bakgrundsöst: "Ibland verkar en timme vara en evighet. Ibland är inte 18 år nog. Ett kort som skickades från Sverige för 18 år sedan har precis nått sin destination. Mannen som väntade så länge måste ha älskat avsändaren."