Whatever works

Boris Yellnikoff (Larry David) är en New York-bo som mitt i livet överger sitt normala, vanliga liv och väljer i stället att börja leva ett mer bohemiskt liv. I filmens inledning talar han direkt till publiken på ett kvasi-existensiellt vis och redan där tar han upp något som han tycker är viktigt att berätta, nämligen följande:

Boris: "The woman gave birth to a brilliant mind. I was considered for a Nobel Prize in physics. I didn't get it. But, you know, it's all politics, just like every other phony honor."

Sedan händer något egendomligt. På trappan till Boris nya bohemiska lya hittar han en sovande tjej, Melody (Evan Rachel Wood) en tjej som sedan övertygar Boris att han ska låta henne sova i hans lägenhet, en tjej som inte slutar där utan även lyckas dra dit sin mamma. Men hon övertygar honom som sagt att låta henne sova där, och hon får verkligen jobba på att få sova där:

Boris: "I give up. Sleep on the couch, imbecile. I'm too tired to prolong this brutal exchange between a bedraggled microbe and a Nobel-level thinker."

Som sagt, lite senare kommer Melodys mamma in i bilden och hon är lite underlig, det märks dock inte så jättemycket i det här klippet, men det visar också att Melody inte är den skarpaste kniven i lådan:

Melody: "No, you see, Mama, Boris is a genius. Okay? He doesn't have a lot of patience for us inchworms."
Boris: "We, we inchworms."
Melody: "We."
Melodys mamma: "Some genius."
Boris: "I was almost nominated for a Nobel Prize."
Melody: "That's right, Boris. And what was it for again? Best Picture?"