Mirandas (Cynthia Nixon) vän Che (Sara Ramirez) har flyttat tillbaks till New York och Miranda och Carrie (Sarah Jessica Parker) hälsar på och tar med lite inflyttningsbubbel. Che gör det väldigt klart att om man ska möblera en lägenhet i New York, så finns det bara ett ställe man hittar möbler på:
Anna Delvey (Julia Garner) är en entreprenör av den större skalen. Eller snarare en bedragare av samma mått. Hon har i alla fall tutat i ett antal personer att hennes stiftelse AFD, Anna Delvey Foundation, ska hyra 281 Park Avenue South i New York. Längs vägen duperar hon mer och mer folk, folk som lånar henne pengar eftersom hon sägs vara en tysk arvtagerska. Men när lögnerna hinner i kapp henne börjar folk syna henne i sömmarna.
En serie brutala mord sätter igång en utredning av stort mått i New York. Polisen Dewey Wilson (Albert Finney) hamnar i centrum och får under utredningens gång reda på en hel del om andar, vidskepelse och annat övernaturligt.
Filmens handling kretsar kring en handfull tjejer i centrala New York och deras singelliv. En del är mer eller mindre desperata efter att hitta en partner, andra lite mer coola när det kommer till den delen av sina liv. Systrarna Alice (Dakota Johnson) och Meg (Leslie Mann) delar lägenhet och Meg har, efter att ha fått se efter en väns ettåring, insett att hennes biologiska klocka ringer, och ringer högt. Men hon ödslar inte tid på att leta upp den perfekta mannen, utan letar i stället upp den perfekta spermadonatorn.
Lou (Dan Hedaya), en välkänd stammis i kvarteret kring polisstationen, är övertygad om att han är en varulv, och ber poliserna att få vara inlåst över natten så att han inte ska döda någon. Han vädjar till kommissarie John Kelly (David Caruso) som säger följande:
John: "I can probably get a couple of hours, Lou, but I can't guarantee you gonna be alone."
Lou: "Hey, hey. I can't be encarcerated in a group situation. It would be like a smorgasbord for me."
John: "That's the best I can do, Lou."
När Michael Reynolds var nio år kidnappades han av Arthur Francis och hölls fången i tre år. När han väl lyckades rymma var hans liv förstört för många, långa år framöver. Dock förstördes också hans lillebrors, Tom, som från den dagen hans storebror kom tillbaka ständigt fick infinna sig på andra plats. Att inte bli sedd av sina föräldrar, som hela tiden satte Michael i första rummet skapade så stora sår att Tom i nästan vuxen ålder skaffade sig ett prickskyttsgevär och satte igång med att mörde oskyldiga personer på Manhattan.
Akeem (Eddie Murphy) är kronprins i det afrikanska landet Zamunda. Som sådan har han aldrig i hela sitt liv fått utföra något ansträngande arbete själv (han får inte ens torka sig själv i baken, när han går på muggen). Han är dock hjärtligt trött på det och när han på sin 21-årsdag får veta, att han ska giftas bort med en kvinna som hans föräldrar har valt ut åt honom och som sedan födseln är uppfostrad att lyda hans minsta vink, blir det droppen som får bägaren att rinna över.
Boris Yellnikoff (Larry David) är en New York-bo som mitt i livet överger sitt normala, vanliga liv och väljer i stället att börja leva ett mer bohemiskt liv. I filmens inledning talar han direkt till publiken på ett kvasi-existensiellt vis och redan där tar han upp något som han tycker är viktigt att berätta, nämligen följande:
Boris: "The woman gave birth to a brilliant mind. I was considered for a Nobel Prize in physics. I didn't get it. But, you know, it's all politics, just like every other phony honor."
En reklamfilm för amerikanska Superbowl där Conan O'Brien råkar lite illa ut. Helt ok med tanke på hur resultatet blir tycker en annan...
På caféet sitter Elaine (Julia Louis-Dreyfus) och hennes kompis Katy (Annabelle Gurwitch) och snackar om ingenting, som vanligt. Deras konversation börjar med följande underliga ovetande:
Elaine: "Who was Pippi Longstocking?"
Katy: "Pippi Longstocking? Hmm, I don't don't know."
Elaine: "Did she have anything to do with Hitler?"
Katy: "Hitler? Maybe."
