Drottning Kristina

I filmen som berättar historien om vår drottning Kristina ser vi alldeles i början hur Gustav II Adolf stupar vid Lützen och där tar en tysk tag i en döende Gustavs haka och frågar honom:

Tysk: "Who are you?"
Gustav: "I was king of Sweden."

Gustavs bortgång gör att den blott femåriga Kristina hamnar på tronen och i sorgens hallar säger Oxenstierna (Lewis Stone):

Oxenstierna: "The Lord, in his infinite wisdom has seen fit to deprive us of our noble king Gustavus Adolphus while Sweden is in the midst of a grievous war."

Han fortsätter med att deklarera Gustavs dotter Kristina som kung över Sverige och när Kristina klättrat upp på tronen håller hon sitter första tal som regent. Det börjar så här:

Kristina: "Good Lords, and Swedish men. We, queen Christina, by the grace of God Queen of the Swedes, the Goths, and the Vandals, promise you to be a good and just king."

Vi hoppar sedan ungefär tjugo år framåt i tiden, Kristina har vuxit upp och blivit stor och Sverige har skördat stora vinster på krigsfronten och Oxenstierna meddelar här att prins Karl (Reginald Owen) har återvänt med nyheter:

Oxenstierna: "The Parliament is in session, waiting to act on his victories. After 30 years of war, Sweden now has the commanding place in Europe."

Oxenstierna och riksskattemästaren Magnus (Ian Keith) pratar med drottning Kristina om kriget, som visar sig vara dyrt. Oxenstierna vill att drottningen ska tillföra mer pengar till krigsindustrin, och riksskattemästaren inflikar följande:

Magnus: "The Parliament clamors for more war."
Oxenstierna: "They clamor for a Swedish marriage for your majesty. They clamor for an heir of Swedish blood."

Prins Karl anländer till slottet och han välkomnas i riksrådshallen. Drottning Kristina talar till honom:

Kristina: "Welcome my cousin. For the great victory you have won, Sweden is grateful."

Efter att ha höjt sin kusins seger till skyarna berättar Kristina om sina planer på att avsluta krigandet. Det har krigats alldeles för länge tycker hon, och alla i salen höjer då sina röster och menar att de slagna ska krossas och att kriget borde fortsätta. I flamset som utbryter hör man bland annat kusin Karl säga:

Karl: "The world rings with the fame of our armies! And we shall win still greater glories for Sweden."

Flamset och meningsutbytena fortsätter tills Kristina får nog, ställer sig upp och därigenom äskar tystnad. När alla tystnat proklamerar hon:

Kristina: "What is behind these high-sounding words? Death and destruction! Triumphals of crippled men! Sweden victorious in a ravaged Europe. An island in a dead sea!"

Att vara drottning innebär också att man träffar ambassadörer av olika slag och en som Kristina träffar ofta är den franske ambassadören Chanut (Georges Renavent). Chanut är väldigt orolig över att den spanske ambassadören ska träffa Svea rikes drottning och följande dialog utspelas då:

Kristina: "The Spaniard's arrival cannot disturb the natural harmony between Sweden and France."
Chanut: "But the strained relations, Madame, between my government and Spain..."
Kristina: "They can never affect ours, Monsieur Chanut."

Nästa möte för dagen är när ärkebiskopen (David Torrence) har invändningar mot gästade föreläsare från Europas sydligare länder:

Ärkebiskopen: "Your Majesty, our university at Uppsala is the oldest in Sweden... one of the oldest in Europe. To admit professors from Spain and Italy might corrupt the purity of our teaching."
Kristina: "The danger is not so much of corruption, mylord, as of staleness."

Det talas om att Kristina bör gifta sig med prins Karl, men Kristina är inte intresserad och Oxenstierna för än en gång samtalet in på giftermål. Kristina blir lite upprörd och säger följande:

Kristina: "He is a hero at fighting, and fighting bores me. His only gift is with the sword."
Oxenstierna: "The sword has made Sweden great, your majesty."

De fortsätter diskutera det lite grann, och Oxenstierna väljer en högre växel:

Kristina: "Snow again. Eternal snow."
Oxenstierna: "Your majesty, it is for Sweden. It is your duty."

Och diskussionen fortsätter så här:

Kristina: "I do not wish to marry, and they cannot force me."
Oxenstierna: "You must give Sweden an heir."
Kristina: "Not by Charles, chancellor."
Oxenstierna: "You are Sweden's Queen. You are your father's daughter."
Kristina: "Must we live for the dead?"
Oxenstierna: "For the great dead? Yes, your majesty."

Kristina lämnar rummet, hinner inte så långt och när hon återvänder har Oxenstierna annat att meddela:

Oxenstierna: "Your majesty."
Kristina: "What now?"
Oxenstierna: "I must warn you about the impending visit of the Spanish envoy. Sweden is the great Protestant stronghold of Europe. Therefore, with this Spaniard, you must be polite, but reserved."

Utanför slottet hörs massorna mana till bröllop för Kristina, de vill att hon ska äkta någon, till exempel stridsherren prins Karl:

Folkmassa: "We want Prince Charles as our King! Christina, our Queen! Long live Charles Gustavus! Long live Prince Charles! Sweden for the Swedes! Prince Charles for our King!"

För att slippa undan de skanderande massorna ger sig Kristina ut i skogen på en ridtur. Där hittar hon de spanjorer, med Antonio (John Gilbert) i spetsen, som ska komma och besöka henne på slottet. Eftersom Kristina är vardagsklädd på sitt eget vis, det vill säga i manskläder, misstar Antonio henne för en karl och de munhuggs lite eftersom spanjorerna har kört fast med sin hästskjuts i snön. Senare på dagen träffas de igen på ett lokalt värdshus där Kristina tagit in under "falskt namn". Det slumpar sig så att Kristina och Antonio dinerar tillsammans och i början av konversationen vill Kristina höra om Spanien, ett land hon besökt många gånger i tanken, men inte i verkligheten:

Antonio: "Have you ever traveled? Have you ever been far from home? Have you ever been homesick?"
Kristina: "I have never been out of Sweden."
Antonio: "Then you don't know what it is to be homesick."

Samtalet faller in på ämnet kärlek och Antonio anser att "man kan inte sjunga en serenad för en kvinna i en snöstorm" och så vidare...

Kristina: "Evidently you Spaniards make too much fuss about a simple, elemental thing like love. We Swedes are more direct."
Antonio: "But that's civilization. Disguise the elemental with the glamorous."

I en annan del av värdshuset kommer två herrar ihop sig om hur många älskare de anser att drottningen har haft det senaste året. Eftersom de inte kommer överens vänder de sig till den unge herren vid bordet intill, som råkar vara just drottning Kristina.

Fyllegubbe (Edward Gargan): "Sir, do you know the court in Stockholm?"
Kristina: "Yes, I have been there."

Fyllegubbarna frågar Kristina om hon (som de tror är en han) vet hur många älskare drottningen haft, men innan hon riktigt hinner svara ryker de i luven på varandra och ett bråk som drar med alla värdshusets besökare sätter igång. Kristina styr dock av det med ett pistolskott upp i taket för att äska tystnad och sedan proklamerar hon att drottningen har haft fler älskare än vad fyllegubbarna gissat på, och jubel fyller lokalen. Utanför har en snöstorm dragit upp och då Antonio inte har någonstans att sova, och värdshusvärden ser en chans att tjäna några extra slantar frågar han om inte den unge herren, Kristina, kunde dela rum med Antonio. De verkar ju ändå komma så bra överens. Kristina försöker avstyra det, men faller till föga. Väl uppe på rummet går det ju inte att hindra att Antonio upptäcker att Kristina är en kvinna, men hon berättar aldrig vem hon är utan pratar svävande om sig själv och sin position i världen. De lämnar aldrig rummet så länge snöstormen viner utanför, och kärlek uppstår mellan de tu. Snöstormen bedarrar efter några dagar och de skiljs åt.

Antonio: "If you could travel with me to Stockholm... Is it impossible?"
Kristina: "Yes, I must go alone."
Antonio: "I loathe this separation. As soon as I am quit of this court business, it won't be long. We meet again, and then we do not separate. You promise we'll meet again in Stockholm?"
Kristina: "I promise."

De skiljs åt och väl tillbaka på slottet i Stockholm är det dags att välkomna den utsände spanjoren och Kristina fixar till sig ordentligt inför det officiella mötet. Riksskattemästaren Magnus, som har en liten flirt med Kristina, kommer för att hämta henne till hovet. Han har undrat mycket var Kristina har varit de senaste dagarna och frågar ut henne i korridoren:

Magnus: "Where have you been? The whole court has been in an uproar. Did you go to Sala?"
Kristina: "Perhaps."
Magnus: "You did not go there, we sent messengers."
Kristina: "Then I am glad I did not go."

Magnus är svartsjuk utav bara den och vill bara ha Kristina för sig själv, precis som det varit tidigare, och han sår därför split genom att be några av sina underhuggare att ge sig ut på gatorna och sprida illasinnade rykten om spanskt häxeri och förtrollningar.

Magnus: "Go out into the streets. Talk to your fellow citizens. Explain it to them."
Underhuggare: "We will, Your Lordship."
Magnus: "This is for the good of Sweden."
Underhuggare: "Yes, My Lord."
Magnus: "You understand, then, our purpose? And our motive?"
Underhuggare: "Yes, Your Lordship. We are happy to be of service to Sweden."

Och sedan låter det så här ute på gatorna och i gränderna:

Underhuggare: "I tell you, Sweden is facing the greatest danger in her history. Greater than war."

Och inne på slottet fortsätter Magnus att smida sina ränker. Här genom att bearbeta prins Karl, att haussa upp honom rejält:

Magnus: "You're the most popular man in the kingdom. You've only to appear in public and the mob starts shouting. You're the only one who can demand of the Queen that she sends the Spaniard home. You're the only one who can save Sweden from this calamity."

Drottningen är ute på en hästskjutstur och när de återvänder genom gatorna i Stockholm får de en liten smak av vad folket nu tycker om Antonios närvaro vid hovet:

Upprorsman: "Our Prince Charles, who has fought for us is kept apart and scorned! The Queen disports herself with a Spaniard! I ask you, Swedes, will you tolerate this infamy?"
Folkmassa: "No!"

Det går så långt att folkmassorna kräver att få komma in i slottet för att skandera att spanjoren ska åka hem. Drottningen gör allt vad hennes rådsmedlemmar inte ber henne; i stället för att arrestera och skjuta upprorsmakarna skickar hon iväg slottsvakterna och tar emot folket i den stora hallen på slottet. Hon håller ett tal som gör att alla veknar och när hon beskriver sitt yrke, sitt kunnande säger hon bland annat följande:

Kristina: "My father was a king, and his father before him. My father died for Sweden, and I live for her."

Folkets väl och ve gentemot Antonio räcker dock inte länge, redan lite senare på kvällen attackeras han av pöbeln. Magnus kommer lägligt förbi och räddar honom, och för honom till en säker plats. Sedan utpressar han Kristina och kräver att Antonio ska få en passersedel hem till Spanien. Kristina har inte så mycket att välja på och hon inser att oddsen är emot henne. Sålunda blir det så att Antonio får åka hem, något Kristina berättar för honom på ett ytterst officiellt sätt tillsammans med hovherrarna:

Kristina: "Your Excellency... you will tell your master we're deeply sensible of the honor he has done to me. The ship Amaranta awaits you at the harbor of Helsingborg."

Kristina rids av maran den kommande natten, och Oxenstierna rådgör med henne då han finner henne i rådshallen. Han försöker få henne att inse att ett äktenskap med prins Karl hade varit det bästa för Sverige just nu. Nästkommande dag har Kristina ett meddelande till alla hovherrar i salen och Oxenstierna håller självsäkert ett tal innan det är dags för Kristina att ta till orda:

Oxenstierna: "We are happy that the wishes of your people are your wishes. Only those of Swedish blood should sit on the throne of Sweden."
Kristina: "The question of the succession has long been the subject of my earnest consideration. I am come here today to tell you my decision. There is among us one who has served the state faithfully in war and peace... one who is also related to me by blood. I speak of the Prince Palatine, Charles Gustavus."

Nu tror alla att Kristina ska berätta att hon tänker gifta sig med prins Karl, men ack så fel de har:

Kristina: "In the absence of an heir of my blood our constitution gives me the right to nominate for your approval my successor. I believe that no one would gratify your wishes better than Prince Charles Gustavus. I am resolved, therefore... here and now... to place in your hands... my abdication from the throne of Sweden."

Kristina lämnar tronen och Stockholm för att fara till Helsingborg, till båten Amaranta och för att följa med Antonio, en Antonio som berättar följande för sin vän Garcia i droskan på väg mot Helsingborg:

Antonio: "But first, we have a little stop to make. Right across the border."
Garcia (Hooper Atchley): "To change horses."
Antonio: "To rid the world of an extremely annoying person."
Garcia: "Count Magnus?"
Antonio: "Yes."
Antonio: "I'll leave Sweden a much more amiable country."

Vid gränsen stannar Kristinas droska, det är dags att byta till enskilda hästar och fortsätta färden genom ridning. Kristina tar farväl av Ebba von Sparre och även av sitt land:

Kristina: "Goodbye, Sweden."

Bland bilderna som kommer från filmen kan man bland annat se en döende Gustav II Adolf, Kristinas kröning, flera olika troner och stolar med Sveakronan på, ett mynt som Kristina får av Antonio när han inte vet vem hon är, Kristina sittande på tronen när hon bestämmer sig för att abdikera samt några trumpetare med fanor hängande från instrumenten. Håll till godo!