Förr eller senare exploderar jag

Hazel Grace Lancaster (Shailene Woodley) är sjutton år och har haft cancer i tre år. Ingen vet hur länge hon kommer att leva, bara att det inte kommer att vara länge nog. När hennes mamma tvingar henne att gå till en stödgrupp är den enda ljuspunkten Isaac som förlorat sitt ena öga och snart ska operera bort även det andra. Tillsammans suckar de sig igenom timmarna med stödgruppen tills den dag Isaacs vän Augustus Waters (Ansel Elgort) dyker upp. Augustus har tidigare haft cancer, men har besegrat sjukdomen och blivit frisk. En kärlekshistoria utvecklas mellan Hazel och Augustus, en historia som blir otroligt kärleksfull och intensiv.

Hazels har en favoritbok - "Ett storslaget lidande" - som handlar om just en cancersjuk flicka. Boken slutar mitt i en mening och Hazel tänker att flickan dog eller var för sjuk för att skriva. Hazel blir som besatt av att veta vad som händer med de andra i boken - mamman, vännerna och inte minst hamstern Sisyfos. Förgäves har hon skickat brev till författaren Peter van Houten som bor i Nederländerna. Augustus läser också boken och när han söker kontakt med van Houten lyckas han bättre. Tillsammans beger de två sig till Amsterdam där de får en chans att träffa författaren i hans hem. Lagom slafsig tar Van Houten (Willem Dafoe) emot dem och besvarar Hazels bokfrågor med flumsnack - som har kopplingar till vårt avlånga lands lite nyare musikproduktion...

Van Houten: "You've come a long way. What can I do for you?"
Hazel: "We have some questions... obviously, about what happens at the end of your book. Uh, specifically to those who Anna leaves behind. Like her mom, the Dutch Tulip Man..."
Van Houten: "How familiar are you with Swedish hip-hop?"
Hazel: "I would say, limited.
Van Houten: "Lidewij, play 'Bomfalleralla' immediately."
Lidewij: "Okay..."
Afasi & Filthy: "Bom! falleralla, Bom! Bom! falleralla, Bom! Bom! falleralla. Afa-fa-fasi och Filthy. Bomfalleralla, falleralla, falleralla, falleralla. Jag störtar ner för gatan på en Pamplona-tjur, på väg mot en Pandora-brud med klitta som en anabolakuk. Och svänger den röda skynket som fladdrar i vinden, och flaggan som vajar och kladdande fradga på kinden, shhh. Jag är metallisk rakblad, smaka min tunga, som jag kommer att hugga rakt från munnen som rabieshundar. Lätt garderad med ett artilleri, som inte tar, tänker eller nånsin tatt ditt parti. Af-af-asi håller väckningsmässa, i en skoldress, ring och kör din text, och hör mig gäspa som en flodhäst. Och när ni springer på glödheta kändisgalor, känner jag hur det vänder..."
Hazel: "We don't speak Swedish, sir."
Van Houten: "Who the hell speaks Swedish? The important thing is not what nonsense the voices are saying but what the voices are feeling."
Afasi & Filthy: "...vi lever i en visslande tid som swishar förbi, där jag gror i mitten och allt annat vissnar bredvid. Stubin, eld, torrt krut och bensin, shu-shu-shuba-shuba-shuba, snus, porr & brännvin, ritch-ratch-filibom-bom-bom..."
Gus: "Are you messing with us?  Like, is this some sort of performance?"
Hazel: "Gus, sit down."