Constellation

Andra avsnittet på Constellation börjar uppe i södra Lappland, precis som första avsnittet. Johanna har vandrat över isen från sin stuga och hittat en likadan stuga, bara aningen mer förfallen, med sin dotter Alice sittande i ett klädskåp, förfrusen och ynklig. Mammainstinkterna kickar in, och hon tar med sig Alice över isen och tillbaks till sin stuga som inte är förfallen och är uppvärmd.

Johanna tappar upp ett bad och omfamnar Alice för att lägga ner henne i badet och en lite underlig dialog följer:

Johanna: "Everything's gonna be okay. Mummy's gonna take care of you. My love. You smell like you again."
Alice: "Vem skulle jag annars lukta som?"
Johanna: "Min älskling."
Johanna: "This might sting a little bit. But it's gonna get you warm."
Alice: "Mamma... I missed you."
Johanna: "I missed you too. Oh, no. We're out of hot water. I'm gonna boil you some more."
Alice: "Gå inte...."

Johanna går iväg för att tända en fotogenlampa och ser då sin dotter liggandes i sängen, där hon bäddade ner henne lite tidigare på kvällen. Och i badkaret sitter hennes dotter, samma dotter. Johanna förstår inte, och sekunden därpå drabbas hon av en enorm smärta i huvudet:

Alice "Mamma. Jag är kall."
Alice: "Mummy?"
Johanna: "Alice? Alice? Var är du? Where are you?"
Alice: "I'm here."

Historien tätnar och vi flyttas dramaturgiskt upp till ISS, tidigare i historien, där Johanna kämpar mot tiden för att kunna hinna plocka loss batterier från rymdstationen och montera i en av räddningskapslarna för att få en chans att komma hem till jorden. Då¨hon fortfarande inte har kontakt med rymdkontrollen nere på jorden spelar hon in sig själv när hon pratar med sig själv:

Johanna: "Hey, baby. Hey, Magnus. I thought I'd record something since I can't talk to you guys. Okay, so I gotta fix all this stuff so I can get home. Det känns konstigt att det känns liksom skönt att höra en röst, även om det bara är min egen."

Hon fortsätter plocka loss batterier och flytta till räddningskapseln och lyckas få igång det till slut. Johanna suckar av lycka:

Johanna: "Tack gode gud."

Trots lite strul så lyckas hon göra oss räddningskapseln och suser ner mot jorden i en skarp vinkel och landar någonstans i Ryssland. Snabbt är räddningspersonal från markkontrollen på plats och tar emot henne. Dottern Alice och maken Magnus är där och Alice ropar på mamma och kastar sig i hennes famn:

Alice: "Mommy!"
Johanna: "Åh, jag älskar dig så mycket. Jag älskar dig så mycket."
Alice: "I love you."
Johanna: "I love you so much. Min älskling."

Magnus, Alice och Johanna förs till en arméhelikopter där en underlig situation utspelar sig. Alice och Johanna håller hand, för att i nästa sekund vara ensamma i helikoptern på var sitt håll. De ropar i desperation efter varandra, också plötsligt är de tillsammans igen, som om inget hade hänt. 

Johanna: "Are you okay? Okay. Man glömmer hur jorden luktar."
Alice: "What?"
Johanna: "You forget how Earth smells."

Magnus och Alice tittar på varandra. De inser att något inte är rätt, men de kan inte sätta fingret på det. I nästa sekund är vi tillbaks i stugan i Sverige, och en desperat Johanna söker efter sin dotter, efter att nyss har haft två döttrar, en i badkaret och en som sov i en av stugans sängar:

Johanna: "Where is my baby? Alice? Var är hon? Hennes grejer var ju precis här."
Alice: "What?"
Johanna: "Where is she?"
Alice: "Who?"
Johanna: "You."
Alice: "I don't know what you mean."
Johanna: "Didn't you see yourself?"
Alice: "In the mirror?"
Johanna: "No! Here."
Alice: "Mummy, I didn't see anything."