Det har skurit sig ordentligt mellan regissören Siddalee "Sidda" Walker (Sandra Bullock) och hennes mor Vivi (Ellen Burstyn) efter att Sidda berättat om sin barndom i en tidningsartikel. De ryker ihop så det står härliga till och för att Sidda ska få reda på allt om sin barndom så kidnappas hon på ett vänligt vis av sin moders tre väninnor. De tar med henne till en undangömd skogsstuga där de berättar allt som hänt i hennes mors liv. Vid ett tillfälle så kommer hennes pappa Shep (James Garner) och hälsar på.

I slutet av filmen stormar polisen bilfirman där Joey O'Brian (Robin Williams) har lyckats få kidnapparen Larry (Tim Robbins) på bättre tankar och trots att han ger sig så blir han skjuten. Det blir ett himla hoola-baloo och mitt i så hör man:

Joey: "I talked him down and hid the bullets."
Mason: "You have Stockholm syndrome!"
Joey: "What are you talking about? Stockholm syndrome?!"
Mason: "That's when you starts feeling sorry for the guy holding you captive!"

På TV så sitter Gail Wallens (Mary Ellen Trainor) och Harvey Johnson (David Ursin) och intervjuar Dr. Hasseldorf (George Christy) gällande gisslansituationen som utspelar sig i en skyskrapa i Los Angeles. Harvey visar hur lite geografi han kan, och läser man mellan raderna förstår man ju att de inte är direkt pålästa gällande Stockholmssyndromet eftersom de kallar det Helsingforssyndromet:

I denna bond-filmen är Elektra King (Sophie Marceau) kär i sin f.d. kidnappare (Robert Carlyle) och apropå detta upplyser Bond Electra om Stockholmssyndromet som naturligtvis refererar till gisslandramat på Norrmalmstorg på 70-talet.

Bond: "It's called Stockholm syndrome. Common in kidnappings."