Wag the dog

Med bara elva dagar kvar till det amerikanska presidentvalet, där den sittande presidenten kandiderar till en andra omgång, händer det som inte får hända. Nyheten att presidenten har haft sex med en minderårig flicka slår ner som en bomb. För att göra något åt det hela inkallar vita huset "fixaren" Conrad Brean (Robert De Niro). Han tar i sin tur hjälp av Hollywoodproducenten Stanley Motts (Dustin Hoffman) och tillsammans kommer de på den perfekta nyheten för att tona ner sexskandalen och vända allmänhetens ögon från den: ett krig. På ett mycket skickligt vis börjar de till det amerikanska folket sprida nyheten, att USA har gått i krig mot Albanien, eftersom där finns terrorister där. Det finns dock de som ifrågasätter detta krig, dels motståndarpartiets presidentkandidat, dels CIA. När Brean och vita husetsekreteraren Winifred Aimes (Anne Heche) åker i limousin genom ett regnigt Washington D.C. och fortsätter planera hur de ska sprida fler nyheter till allmänheten blir de vid ett tillfälle stoppade av CIA, som tar med dem in på ett litet kafé, för förhör. De blir där förhörda av CIA-agenten Charles Young (William H. Macy). Brean lyckas skickligt snacka dem ur förhöret, genom att hävda, att om det inte funnes något krig skulle CIA bli arbetslösa. Han ifrågasätter Youngs position och t.o.m. om han skulle gå i krig:

Brean: "Let me ask you a simple question. Why do people go to war? Why do they go to war?"
Young: "I'll play your silly game."
Brean: "Ok, why do they go to war?"
Young: "To ensure their way of life."
Brean: "Would you go to war to do that?"
Young: "I have!"
Brean: "And if you went to war again, who would it be against? Huh? Your ability to fight a two ocean war against who? Who? Sweden and Togo?"

När de sedan har blivit släppta av de mycket misstänksamma CIA-agenterna fortsätter nyhetsfarsen. Motståndarkandidaten hävdar, att kriget är över, men Brean och Motts kommer då på idén, att en amerikansk soldat vid det amerikanska tillbakadragandet från Albanien har råkat blivit kvarlämnad där. När de sedan åker i limousinen genom Washington på kvällen och ser och hör på nyheterna det patriotiska tal, som de har skrivit åt presidenten känner sig Motts mycket nöjd med vad han har åstadkommit hittills. Han tycker till och med att presidenten är värd ett visst pris:

Motts: "What do you say we line up the president for the peace prize?"
Brean: "Hey, our job ends on election day."
Motts: "Oh yes, but come on..."
Brean: "Just for the symmetry of the thing?"
Motts: "That's right."
Brean: "Oh... Kissinger can win the peace prize, I wouldn't be surprised to wake up and find out I'd won the preatness."
Motts: "Well, yes, but... Our guy did bring peace."
Brean: "Yeah, but there wasn't a war."
Motts: "All the greater accomplishment."