paris

Fotografen Dick Avery (Fred Astaire) har på uppdrag av modetidning Qualitys chefredaktör Maggie (Kay Thompson) dragit med sig hela sitt entourage till en bokhandel där de bokstavligen invaderar den. Den anställde bokälskaren Jo Stockton (Audrey Hepburn) motsätter sig invasionen och det ytliga som modefotograferingen innebär. Jo är lärd och väldigt engagerad i samhällsdiskussioner och skildringen av klasser.

Rackarungarna Antoine (Jean-Pierre Léaud) och René (Patrick Auffay) kommer ut från en biosalong i Paris. På vägen ut får de på en vägg syn på ett fastnaglat fotografi av en yppig kvinna. René tittar sig hastigt omkring, rycker åt sig bilden och så springer de därifrån.

Fotot är taget från Ingmar Bergmans film "Sommaren med Monika" från 1953 och föreställer Harriet Anderssons karaktär Monika. "Sommaren med Monika" anses ha spätt på idén om Sverige som sexualliberalt och att en bild ur filmen används som ett slags lockbete för sexuellt nyfikna unga pojkar är ganska talande.

Den tafatte Pierre (Pierre Étaix) är mest intresserad av astronomi och bor fortfarande kvar hemma hos sina föräldrar. Pierres pappa (Claude Massot) och mamma (Denise Péronne) har kommit överens om att Pierre måste gifta sig och flytta hemifrån.

Pierre förstår allvaret och i sitt första försök frågar han deras svenska au-pair, Ilka (Karin Vesely), om hon vill gifta sig med honom:

 Pierre: "Voulez-vous m’épouser ?"
Ilka: "Ursäkta mig, jag förstår inte franska."

Olsen-banen, bestående av Egon Olsen (Ove Sprogøe), Benny Frandsen (Morten Grunwald) och Kjeld Jensen (Poul Bundgaard) ska återigen genomföra en kupp riktat mot sin ärkefiende Bang-Johansens (Bjørn Watt-Boolsen). De har stoppat hans bil på en bro för att stjäla en väska ur bagaget på den. Eftersom de lyckas spärra av alla körfält i samma riktning stannar flera bilar och den lastbil som stannar bredvid är märkt med företagsloggan från ett svenskt företag, Frigoscandia.

Zazie (Catherine Demongeot) är en försigkommen tolvårig flicka som kommer till Paris från landet, tillsammans med sin mamma och mammans senaste älskare. Hon lämnas hos sin morbror i några dagar, men då Zazie är en försigkommen flicka rymmer hon och ger sig ut i Paris och utforskar och upptäcker. Morbrodern Gabriel (Philippe Noiret) är ute och letar efter henne och träffar på galna poliser, goda vänner och nya bekantskaper alltmedan hans och Zazies vägar korsas mer eller mindre under ett kaotiskt dygn.

Detta är den sanna historien om tyskarnas belägring av Paris och motståndsrörelsens återtagande av huvudstaden. När tyskarna skickar general Dietrich von Choltitz (Gert Fröbe) för att sätta skräck i Parisarna får det motsatt effekt. De börjar i stället planera för att återta staden och ett sätt är att frita frihetskämpen Bernard Labé (Tony Taffin). Hans hustru Françoise (Leslie Caron) sitter på ett café och pratar med Alain (Jean-Pierre Honoré) om hur det ska gå till. Hon vill naturligtvis att han ska få komma ut så snart som möjligt:

Ett vanligt bostadsområde utan värre problem än andra av Paris förorter, befinner sig en morgon i belägringstillstånd. Barnen från det franska "miljonprojektområdet" har fört ett veritabelt krig mot polisen hela natten. Varför? För att en 16-årig pojke, Abdel Ichah, är nära att dö efter att ha fått stryk av en polis under ett förhör. Ytterligare ett fall av polisbrutalitet, ännu ett upplopp. Bland dessa barn som växt upp med ett blint hat mot systemet får vi följa tre killar: Hubert, Saïd och Vinz.

Den vänlige men fumlige Hulot (Jaques Tati) går vilse i teknikens värld då han anländer till Paris, men hela filmen utspelar sig bara i en modern värld med höghus av glas, stål och betong. Vid ett tillfälle i filmen hamnar han i någon sorts resebyrå, med affischer som gör reklam för diverse olika resmål i världen. Saken är dock, att alla affischer innehåller samma tråkiga, gråa höghus och en liten sak, som ska vara speciell för just det landet. Även Sverige finns representerat här, då en affisch med detta höghus och en skidåkare på gör reklam för Stockholm.

Biltjuven Michel Poiccard (Jean-Paul Belmondo) blir förföljd och stoppad av polisen och skjuter en av poliserna. Han blir en jagad man på Paris gator och söker skydd hos sin flickvän Patricia (Jean Seberg) i hennes lägenhet. De sitter i sängen och pratar och om var de skulle vilja bo någonstans och de halkar in på att folk är lögnare. Michel säger då följande sak apropå lögner: