Jay (Neil Maskell) lever med sin fru, Shel (MyAnna Buring) och sin son, i en engelsk förort. Jay har ett förflutet inom det militära och efter ett uppdrag i Kiev så han lever med svår post-traumatisk stress och har svårt att få jobb. För att få det att gå ihop ekonomiskt tar Jay och hans militär-kompis Gal (Michael Smiley) ett jobb av den mörkare sorten - den sorten där man dödar andra människor och får betalt för det.
Någonstans i framtiden kutar prisjägaren Jack Deth (Tim Thomerson) runt i Los Angeles och har siktet inställt på boven Whistler (Michael Stefani). Whistler lyckas dock fly, och inte geografiskt utan i tiden och landar i året 1984. Jack skyndar efter och filmen utspelas därför i ett stundvis grått Los Angeles, komplett med hockeyfrillor, bjärta färger och våfflade frisyrer.
Säga vad man vill om Ellen och hennes medarbetare, de måste ha det ganska roligt på jobbet när de kommer på sådana här saker...
1993 och 1998 gjordes två franska filmer som heter "Les visiteurs" och "Les couloirs du temps – Les visiteurs 2" På svenska fick de heta "Visitörerna" och "Visitörerna II". De handlar om riddaren Godefroy (Jean Reno) och hans väpnare Jacquouille (Christian Clavier), som lever i 1100-talets Frankrike. När Godefroy råkar döda sin blivande svärfar kan det naturligtvis inte bli något bröllop av med hans tilltänkta brud. Han tar därför hjälp av en trollkarl, som ska hjälpa honom att resa tillbaka till tiden precis innan dådet, så att han ska kunna förhindra svärfaderns död.
Joe (Cheech Marin) och hans svenska fru Inger (Caroline Lagerfelt) har beslutat att sälja en av sina bilar, sin Volvo V70, och Joe är den som ska ta hand om försäljningen. En ung tjej visar intresse för bilen och provkör den. När hon lite sexigt frågar om han kan kan tänka sig att ta över ratten så hon kan provsitta i baksätet går naturligtvis Joe med på detta. När han kliver ur för att gå runt till förarsidan så trycker hon plattan i botten och susar iväg.
Granger Woodruff (Jesse Metcalf) och hans vän och kollega Charlie Hendricks (Austin Basis) jobbar tillsammans på reklamfirman Stimulus. De ska försöka få klienten Hawksin Hotels och sliter sina arslen för att komma på en bra reklam. Dessvärre så kommer de bara på en sjaskig reklamfilm som mer för tankarna till lågbudgetporr än följer de värdena som Hawksin Hotels står för.
Effy (Kaya Scodelario) vandrar omkring på ett mentalsjukhus, eller psykiatriskt vårdhem heter det väl, och hon tittar in i rummet för Healty Anger Expression. Där har alla fått varsin mjuk stång och plötsligt börjar alla banka på varandra med sina stångar. Ingen kommer till skada eftersom stångarna är mjuka, men vad som är intressant är vad som skriks under tiden de slåss och bankar (det är lite musik i förgrunden samt en sköterska som räknar ner):
Fartyget "Martha", utrustat med koleldat maskineri, är hotat av upphuggning i den allt hårdare konkurrensen från dieseldrivna fartyg. Martas besättning utgörs av ett märkligt klientel, som dock uppvisar en viss samarbetsförmåga när nedläggningshotet uppenbarar sig för dem. Ett avgörande tillfälle till fortlevnad kommer besättningen till del, då redaren måste hinna före till arabstaden Abradah. Redaren lovar att om Martha hinner till staden Abradah före den norska dieselmotordrivna "Harald", skall Martha undgå upphuggning. Problem uppstår emellertid för Martha. Kylvattenpumpen havererar.
Kristy (Kestie Morassi), Ben (Nathan Phillips) och Liz (Cassandra Magrath) är tre kompisar som ger sig ut för att hajka och vandra i den australiensiska bushen. Allt är frid och fröjd tills de återvänder till sin bil som vägrar starta. I tron om att allt har löst sig när de hittar Mick Taylor (John Jarratt) ute i ingenstans blir de överlyckliga, men lyckan vänder snart. De tas tillfånga och en efter en utsätts för de mest hemska tortyrhändelser man kan uppfinna och döden väntar för de alla tre. Ben lyckas dock till slut rymma efter mycket pest och pina och snubblar fram genom ödemarken.
Danny (Luke Griffin) och Finbar (Jonathan Rhys Meyers) är bästa vänner i en stad som inte har mycket till historia och inte mycket till framtid. När Finbar får chansen att spela fotboll i en högre liga tar han den, men återvänder ganska snart med ursäkten att de andra i laget var kompletta idioter. Med arbetslöshet och depression i staden såväl som i Dannys och Finbar liv leder en sen kväll fram till att Finbar balanserar på en betongbalk över motorvägen som dundrar förbi. Ena stunden är han där, i nästa är han borta.
