Ön vid världens ände

Donald Ross (David Gwillim), son till Sir Anthony Ross (Donald Sinden), har försvunnit på en forskningsresa till arktis. Anthony skramlar ihop sina slantar och tar hjälp av arkeologen Ivarsson (David Hartman) samt kontaktar kapten Brieux (Jacques Marin) som äger ett fantastiskt luftskepp som heter Hyperion. Planen är att flyga till arktis och hitta sonen. Till sin hjälp har de en karta i form av ett utkarvat valben som, när man placerar den på en karta i rätt storlek, kanske kan visa vägen till vart Donald behagat styra kosan och var han nu kan befinna sig.

Sagt och gjort, de flyger mot norr, stannar till vid en eskimo-by och tar med sig guiden Oomiak (Mako) som hjälpte sonen att fara norrut några år tidigare och sedan bär det av. De flyger över öppet hav i flera dagar, men så plötsligt, när de börjar närma sig en punkt på kartan som de tror sig finna något oväntat, så sker just det, något oväntat. De ser ett stort moln, så stort att det verkar malplacerat. Mycket riktigt, i molnet, eller snarare under det, så hittar de land - en ö. Mitt i det arktiska ishavet. Och vad som är än mer häpnadsväckande - på ön finns det byggnader, odlingsbar mark och - vikingar! Vikingarna som med skarpa spjut tar Anthony och hans medresenärer till fånga.

Ivarsson inser snabbt vad det handlar om. Det här är ättlingar till vikingarna som fanns för tusentals år sedan. De hamnade här av någon anledning och har sedan dess levt vidade med samma kultur och språk. Eftersom Ivarsson kan lite isländska, svenska och norska så kan han prata med dem och kommer fram till att hans teori stämmer.

Dock tycker ju inte vikingarna om när det kommer främlingar till deras ö, speciellt inte efter att de sett ett stort olyckstecken i skyn (luftskeppet Hyperion). De tolkar det som en stor fågel som skulle komma och slå ner på dem, så främlingarna blir fångade och ska föras ner till byn. Även om Ivarsson kan göra sig förstådd så rider en av vikingarna iväg och varskor resten av befolkningen. Oomiak tycker dock inte om att vara fånge, så han trasslar sig loss och försöker döda en av vikingarna, Sven (Torsten Wahlund - bland annat känd för svenskarna som Peter Malm på Saltkråkan som gifter sig med Malin). Anthony hojtar till i sista stund, vilket gör att gruppen kan reagera och hindra Oomiak från att döda någon.

Språket som vikingarna pratar är en rejäl blandning av isländska, norska, danska och svenska, och det är omöjligt att ta med alla dialoger, men det är ju faktiskt så att det är ett gäng svenska skådespelare med i filmen, och de dialogerna är så klockrent svenska (och ibland halvnorska på grund av manuset) så de vill jag lyfta fram.

Ivarsson: "They think we're invaders, we've come to take over their land."
Anthony: "What, whe three of us?"
Ivarsson: "No. They think we're the first and thousands more will follow."
Anthony: "Why, that's ridiculous. Talk to them. Explain why we're here."
Ivarsson: "Well, I'll try, but I've never spoken old norse, only read it."
Viking 1: "Vad ska vi göra med dig?"
Viking 2: "Ordna så att alla ..." 
Ivarsson: "Vänner. Fred. Vän. Vi vill inget (ohörbart). Vi har kommit för att leta efter (ohörbart) kallar Donald Ross."
Sven: "Donald?"
Anthony: "That's it. Donald Ross. Where is he? Tell them I'm his father."
Ivarsson: "Detta är far åt Donald."
Sven: "Om det är sant att han är far åt Donald..."
Viking 1: "Tru ikke på dig. Ikke kan eg lite på slike."
Viking 2: "... veta om Donald."
Ivarsson: "Vänner..."
Viking 1: "Jag hörer ikke på deg. Gör som eg säger. Eg rid före och varsler. (ohörbart) efter meg."
Anthony: "What is it? What's going on?"
Ivarsson: "I know he understood me. But he's going off to sound an alarm to stir up the countryside. We're to be kept under close guard and follow along."
Anthony: "Well, that's not good. If they think we're invaders, then Donald could have been a prisoner all these months. Make them tell us where he is. Oomiak, no! Idiot. He might have got us all killed."

Resultatet av det blir att Sven, som då är tacksam för att Anthony varning räddade livet på honom, berättar lite mer om sonen Donald och var han befinner sig.

Sven: "Eg skuldar dig livet. Tack."
Ivarsson: "He says you saved his life."
Anthony: "I'm very appreciated. But tell him I don't anything to happen to Oomiak."
Ivarsson: "Spara. Oomiak."
Sven: "Jao."
Anthony: "Thank you."
Sven: "Säg vän din. Att hans son är här, och lev väl. Han bur på en gar. Samman med (ohörbart) till den som fann han, efter den stora snöstormen."
Ivarsson: "He says your son is here and well. He's living on a farm with the family of the man who found him after the great blizzard."

Gruppen beger sig ner i dalen, och kommer till gården som Sven berättade om. Sven presenterar främlingarna för vikingaättlingarna:

Ivarsson: "They don't look very happy to see us. That hunter must have stirred them up, allright."
Anthony: "I don't see Donald amongst them."
Sven: "Detta är far åt Donald!"

Nej, Donald är inte där. Mannen som räddade Donald efter snöstormen berättar, via sin dotter Freyja (Agneta Eckemyr) som lärt sig engelska av Donald, att jägaren spred inte bara ryktet om nykomlingarna på gården utan även i den större staden, så stadens vakter kom och, på order av översteprästen Godi (Gunnar Öhlund), förde honom till vikingarådet. De beger sig alla dit.

På väg till rådets sal lyckas Oomiak fly och Anthony och Ivarsson förs ensamma fram inför vikingarådet som ska besluta om vad som ska hända med dem. Där får de sällskap av Donald, Anthonys son, som förs fram till dem och också får stå till svars för det hela, trots att han faktiskt befunnit sig på ön i nästan två år och har fått ett besvarat tycke från Freyja, bland annat. Anthony tar till orda inför rådet, och Donald översätter.

Tyvärr dyker överstepräseten Godi upp under pläderandet. Han förklarar i tuffa ordalag att främlingarna inte är att lita på, att de bör möta ett öde värre än döden... och så vidare. 

Anthony: "Honoured council of Astragard. I come to your beautiful country as a friend, in peace, seeking only my son, who was lost to me."
Donald: (översätter till någon slags svensk-norska)
Godi: "Nog nu."
Donald: "The Godi."
Godi: "Hör icke på dem. Dessa män talar lögn."
Rådmedlem: "(talar någon slags norska)"
Godi: "Håll din dumma tunga gamling. Dessa män är illsluga skrälingar, som traktar efter vårt dyra land. Och han där, är i lag med dem. Han kom som spejare åt dem, att vinna tilltro och lära om oss. Han kom med svek, för att förgöra oss..."
Donald: "He's telling them not to listen to our lies."
Godi: "Jag har alltid sagt att han skulle dräpas."
Donald: "It's obvious that we're barbarians, who covet their sacred lands."
Godi: "Kanske hör ni nu och aktar gudars uppmaning. Vi ska alla döma strax. Utan hörelse."
Donald: "And we must be condemned at once. And without a hearing."
Anthony: "Now look here, I thought I explained to you..."
Godi: "Detta är inte längre sak för rådet. Gudarna har talat."
Donald: "It is no longer a matter for the council, for the gods have spoken."
Godi: "Om vi spar dessa män, ska flera komma..."
Donald: "If these men are spared, more will come in armed hordes."
Godi: "...förgöra... vårt heliga land."
Donald: "...to pillage and profane our sacred land."
Godi: "Det finns bara ett straff för inkränglingar. Döden. Döden! Döden! Döden!"
Donald: "There can be but one penalty for the invaders: Death."
Alla: "Döden. Döden. Döden. Döden. Döden."

Tyvärr lyssnas han på, och Anthony, Ivarsson och Donald ska brännas på bål - på en båt - ett båtbål. Sagt och gjort, de placeras på en vikingabåt som tänds på och skjuts ut på en sjö. Freyja kommer dock till undsättning, simmar ut till båten och skär av deras rep så de kan hoppa i vattnet och simma till stranden. Godi ser dock detta och beordrar soldater att jaga efter dem.

Beskådare: "Döden! Döden! Döden! Döden! Döden! Döden!"
Godi: "Till båten!"
Godi: "Ro ifatt dem!"

Donald och hans vänner klättrar upp i Freyjas båt och de ror iväg, men Godis män kommer ikapp dem. De flyr upp i skogen och lyckas där skaka av sig soldaterna. 

Godi: "Nå, var så, fann du dem? Vad har du att säga?"
Viking: "Lycken var emot oss. Hundarna mister spåret. Vi letade överallt. Men till (ohörtbart)."
Godi: "De slipper undan. Du är dummare än hundarna dina. Du kan icke finna en ko i en lada!"

Våra hjältar spenderar natten i en grotta och fortsätter sedan dagen därpå. Godis män är dem i hälarna, men soldaterna ger upp och börjar förbereda sig för att ro hemåt. Donald blir så glad när han ser detta att han råkar trampa fel och drar med sig en massa stenar som drar till sig Godis uppmärksamhet.

Godi: "Där är dem. Intränglingarna. In till stranden!"

Det blir ytterligare en jakt, denna gång över bergen och ner på andra sidan vulkanen. Ena stunden befinner de sig i närheten av en het lavaström, och en halvdags vandring senare så klättrar de ner i isgrottor och tampas med späckhuggare. Godi är dem dock i hälarna och pockar på sina soldater att välta en sten på dem för att ta kål på dem.

Godi: "Vält en sten på dem. Skynda på!"

Av en ren slump kommer luftskeppets Hyperions kapten förbi precis då, och tar med sig Donald och hans vänner i luftskeppet. Det blir en strid där vikingarna återigen tror att det är en stor fågel och blir vettskrämda, men Godi skjuter en brinnande pil mot luftskeppet som tar eld och exploderar. Godi dör i explosionen, och hans död får rådet att tänka om. De anser nu att Godi var elak och att fångarna är goda. Dock kan de inte släppa iväg dem från ön. Ivarsson tar dock på sig ansvaret, stannar kvar (han är ju ändå arkeolog och ser fram emot att få studera befolkningen och deras historia), och de andra, Anthony, Donald och Freyja, kan lämna ön. Slutet gott, allting gott.