Constellation

Astronauten Johanna Ericsson (Noomi Rapace) ska tillbringa ett år på ISS, Internationella Rymdstationen, där det görs experiment av olika slag. Hon håller kontakten med sin dotter Alice (Davina Coleman) via Facetime och de har en konversation samtidigt som Johannas kollegor jobbar:

Alice: "Mamma?"
Johanna: "God morgon, älskling. Har du borstat dina tänder?"
Alice: "Ja."
Johanna: "Hur många minuter?"
Alice: "Tre minuter."
Johanna: "Bra, för vi gör alltid tre minuter."
Alice: "Ska du på din rimpromenad i dag?"
Johanna: "Men du, du behöver inte vara orolig, baby. Det kommer gå så bra."
Alice: "Jag vet."
Johanna: "Vill du säga god morgon till Yaz?"
Yaz: "Hi, Alice. Good morning."
Alice: "Hej, Yaz. Är du nervös?"
Johanna: "Just a little bit. Vill du titta på salladen? Den ser lite piggare ut, tycker jag. Den har liksom vaknat till lite. Vad tycker du? Isn't it magical?"
Alice: "Wow, snyggt."
Johanna: "Men jag tror att jag kommer att låta nån av dem andra prova den först."
Alice: "Ja."
Johanna: "Jag är lite orolig att den kommer att förvandla mig till en alien."

Johanna fortsätter förbi sin kollega Paul (William Catlett) som håller på med ett experiment som handlar om att hitta ny materia, och svävar sedan fram till fönstret där hon visar Alice jorden:

Johanna: "Nu ska vi se om vi kan se dig."
Alice: "Wow."
Johanna: "Look. There you are."

Så händer något. ISS blir träffad av en oidentifierat föremål och plötsligt så träffar skiten fläkten. En explosion kastar Paul åt sidan och när skyddsmekanismer stänger dörrar mellan kapslarna på ISS blir han fastklämd och förblöder till följd. Samtalet mellan Johanna och Alice bryts:

Alice: "Mamma? Är du där?"
Magnus (James D'Arcy): "Everything allright?"
Alice: "Hon är borta."

Johanna gör sin rymdpromenad, men målet med promenaden blir lite annorlunda. Hon får i stället undersöka vad ISS blev träffad av. Sakta men säkert närmar hon sig den delen som har träffats och hon ser något orange inne bland skadade kablar. Hon rycker och sliter och så plötsligt lossnar objektet och det visar sig vara en död, förtorkad kosmonaut i orange uniform. 

Johanna: "Helvete! Shit! It's a body!"

Det förtorkade rymdliket hinner försvinna bort i rymden innan någon av Johanna kollegor kommer till undsättning och kan se vad Johanna precis såg, och det hinns inte läggas tid på att undersöka det vidare, för nu är det bråttom. ISS är så skadat att de måste överge rymdstationen. Då Paul dog till följd av sina skador har Johanna högst rang och ser därför till att övriga hoppar in i den nödkapsel som finns tillgänglig och som kan ta dem till jorden. Johanna stannar med andra ord kvar på ISS och ska försöka reparera nästa nödkapsel med hjälp av sina kollegor på jorden. 

Efter explosionen har ISS problem med elektriciteten och Johanna får förlita sig på solenergi, energi som är flyktig då ISS hamnar i skugga vissa timmar om dygnet. De timmar som stationen inte har energi kan hon inte göra så mycket annat än att sitta still för att bibehålla kroppsvärme, och hon börjar snart uppleva att tiden spelar henne spratt, och att det hörs ljud på stationen som inte har någon naturlig förklaring. Allt står inte rätt med kommunikationen med jorden heller, och hon börjar snart tvivla på sig själv och verkligheten runt sig. Hon pratar med sig själv, och då blir det så klart på svenska:

Johanna: "Vad är det som händer?"

Allt som händer runtomkring Johanna på rymdstationen blir konstigare och konstigare, men hon kämpar på med att montera loss batterier från stationen och installera dem i nödkapseln så hon ska kunna ta sig till jorden. Tiden rinner dock ut och när kollegorna på jorden kräver att hon ska ta med sig Pauls CAL-experiment så sätter det ytterligare press på Johanna:

Johanna: "Helvete."

Avsnittet blandar dåtid och nutid, och avsnittet avslutas med att vi får se Johanna åka bil genom ett vintrigt Sverige för att ta sig till en gammal trästuga som Johannas familj äger. När Johanna satt igång en öppen eld i kaminen, nattat Alice så går hon ut och lägger Pauls CAL-experiment i en bod. Då hör hon plötsligt en röst som ropar mamma i snöstormen. Johanna känner igen rösten som Alice, men hon ligger och sover så sött i stugan. Johanna ger sig ut i stormen och kommer strax fram till stugan - fast stugan ser inte likadan ut. Den är inte bebodd, den är trasig så det snöar in, och på andra våningen står ett klädskåp där- när Johanna öppnar dörren - Alice gömmer sig i.

Alice: "Mamma!"
Johanna: "Min älskling. Min älskling."
Alice: "Var var du? Var är du?"